Bibeln / Evangelium enligt Lukas, 16 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                 Evangelium enligt Lukas, 16 Kapitlet

                 Jesus framställer liknelserna om den
                 otrogne förvaltaren och om den rike
                         mannen och Lasarus.

  1.  Han sade också till sina lärjungar: »En rik man hade en
      förvaltare som hos honom blev angiven för förskingring av hans
      ägodelar.
  2.  Då kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad är det
      jag hör om dig?  Gör räkenskap för din förvaltning; ty du kan
      icke längre få vara förvaltare.'
  3.  Men förvaltaren sade vid sig själv: 'Vad skall jag göra, då min
      herre nu tager ifrån mig förvaltningen?  Gräva orkar jag icke;
      att tigga blyges jag för.
  4.  Dock, nu vet jag vad jag skall göra, för att man må upptaga mig
      i sina hus, när jag bliver avsatt ifrån förvaltningen.'
  5.  Och han kallade till sig sin herres gäldenärer, var och en
      särskilt.  Och han frågade den förste: 'Huru mycket är du skyldig
      min herre?'
  6.  Han svarade: 'Hundra fat[1] olja.'  Då sade han till honom: 'Tag
      här ditt skuldebrev, och sätt dig nu strax ned och skriv
      femtio.'
  7.  Sedan frågade han en annan: 'och du, huru mycket är du skyldig?'
      Denne svarade: 'hundra tunnor[2] vete.'  Då sade han till honom:
      'Tag här ditt skuldebrev och skriv åttio.'
  8.  Och husbonden prisade den orättrådige förvaltaren för det att
      han hade handlat klokt.  Ty denna tidsålders barn skicka sig
      klokare mot sitt släkte än ljusets barn.
  9.  Och jag säger eder: Skaffen eder vänner medelst den orättrådige
      Mamons goda, för att de, när detta har tagit slut, må taga emot
      eder i de eviga hyddorna.

 10.  Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är,
      och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i
      vad mer är.
 11.  Haven I nu icke varit trogna, när det gällde den orättrådige
      Mamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda?
 12.  Och haven I icke varit trogna, när det gällde vad som tillhörde
      en annan, vem vill då giva eder det som hör eder till?

 13.  Ingen som tjänar kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då
      att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla
      sig till den förre och förakta den senare.  I kunnen icke tjäna
      både Gud och Mamon.»

 14.  Allt detta hörde nu fariséerna, som voro penningkära, och de
      drevo då gäck med honom.
 15.  Men han sade till dem: »I hören till dem som göra sig
      rättfärdiga inför människorna.  Men Gud känner edra hjärtan; ty
      det som bland människor är högt är en styggelse inför Gud.

 16.  Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes.  Sedan
      dess förkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma
      ditin.
 17.  Men snarare kunna himmel och jord förgås, än en enda prick av
      lagen kan falla bort.

 18.  Var och en som skiljer sig från sin hustru och tager sig en
      annan hustru, han begår äktenskapsbrott.  Och den som tager till
      hustru en kvinna som är skild från sin man, han begår
      äktenskapsbrott.

 19.  Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och
      levde var dag i glädje och prakt.
 20.  Men en fattig man, vid namn Lasarus, låg vid hans port, full av
      sår,
 21.  och åstundade att få stilla sin hunger med vad som kunde falla
      ifrån den rike mannens bord.  Ja, det gick så långt att hundarna
      kommo och slickade hans sår.
 22.  Så hände sig att den fattige dog och blev förd av änglarna till
      Abrahams sköte.  Också den rike dog och blev begraven.
 23.  När han nu låg i dödsriket och plågades, lyfte han upp sina ögon
      och fick se Abraham långt borta och Lasarus i hans sköte.
 24.  Då ropade han och sade: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig,
      och sänd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten
      och svalka min tunga, ty jag pinas svårt i dessa lågor.'
 25.  Men Abraham svarade: 'Min son kom ihåg att du, medan du levde,
      fick ut ditt goda och Lasarus däremot vad ont var; nu åter får
      han här hugnad, under det att du pinas.
 26.  Och till allt detta kommer, att ett stort svalg är satt mellan
      oss och eder, för att de som vilja begiva sig över härifrån till
      eder icke skola kunna det, och för att ej heller någon därifrån
      skall kunna komma över till oss.»
 27.  Då sade han: 'Så beder jag dig då, fader, att du sänder honom
      till min faders hus,
 28.  där jag har fem bröder, och låter honom varna dem, så att icke
      också de komma till detta pinorum.'
 29.  Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem må de
      lyssna till.'
 30.  Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om någon kommer till dem
      från de döda, så skola de göra bättring.'
 31.  Då sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och
      profeterna, så skola de icke heller låta övertyga sig, om någon
      uppstår från de döda.'»

[1]  Se Fat i Ordförkl.
[2]  Se Tunna i Ordförkl.