- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Lukas, 17 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                 Evangelium enligt Lukas, 17 Kapitlet

                     Jesus undervisar om faran av
                  förförelser, om rätt beteende mot
                felande bröder, om trons kraft och om
               vars och ens plikt att bekänna sig vara
                blott en ringa tjänare; han botar tio
               spetälska män, talar sedan om Guds rike
                       och om sin tillkommelse.

  1.  Och han sade till sina lärjungar: »Det är icke annat möjligt än
      att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!
  2.  För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals
      och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa
      små.
  3.  Tagen eder till vara!

      Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han
      då ångrar sig, så förlåt honom.
  4.  Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju
      gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så
      skall du förlåta honom.»
  5.  Och apostlarna sade till Herren: »Föröka vår tro.»
  6.  Då sade Herren: »Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett
      senapskorn, så skullen I kunna säga till detta
      mullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig
      i havet', och det skulle lyda eder.

  7.  Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar
      boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem
      från marken: 'Gå du nu strax till bords'?
  8.  Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, och
      fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och
      dricker; sedan må du själv äta och dricka'?
  9.  Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev
      honom befallt?
 10.  Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt,
      då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast
      gjort vad vi voro pliktiga att göra.'»
 11.  Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen
      mellan Samarien och Galileen.
 12.  Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män.
      Dessa stannade på avstånd
 13.  och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»
 14.  När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för
      prästerna.»  Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.
 15.  Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit
      botad, och prisade Gud med hög röst
 16.  och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade
      honom.  Och denne var en samarit.
 17.  Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena?  Var
      äro de nio?
 18.  Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud,
      utom denne främling?»
 19.  Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde.  Din tro har
      frälst dig.»

 20.  Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle
      komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på
      sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,
 21.  ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är
      det.'  Ty se, Guds rike är invärtes i eder.»

 22.  Och han sade till lärjungarna: »Den tid skall komma, då I gärna
      skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få
      det.
 23.  Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se här
      är han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter.
 24.  Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens
      ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på
      hand dag.
 25.  Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta
      släkte.
 26.  Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i
      Människosonens dagar:
 27.  människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur
      gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom
      floden och förgjorde dem allasammans.
 28.  Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och
      drucko, köpte och sålde, planterade och byggde,
 29.  men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel
      ned från himmelen och förgjorde dem allasammans,
 30.  alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen
      uppenbaras.
 31.  Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset,
      han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är
      ute på marken vända tillbaka.
 32.  Kommen ihåg Lots hustru.
 33.  Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men
      den som mister det, han skall rädda det.
 34.  Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene
      skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.
 35.  Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen,
      den andra skall lämnas kvar.»
 36.  Då frågade de honom: »Var då, Herre?»  Han svarade dem: »Där den
      döda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig.»


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/42_17.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free