Evangelium enligt Lukas, 17 Kapitlet
Jesus undervisar om faran av
förförelser, om rätt beteende mot
felande bröder, om trons kraft och om
vars och ens plikt att bekänna sig vara
blott en ringa tjänare; han botar tio
spetälska män, talar sedan om Guds rike
och om sin tillkommelse.
1. Och han sade till sina lärjungar: »Det är icke annat möjligt än
att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!
2. För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals
och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa
små.
3. Tagen eder till vara!
Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han
då ångrar sig, så förlåt honom.
4. Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju
gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så
skall du förlåta honom.»
5. Och apostlarna sade till Herren: »Föröka vår tro.»
6. Då sade Herren: »Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett
senapskorn, så skullen I kunna säga till detta
mullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig
i havet', och det skulle lyda eder.
7. Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar
boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem
från marken: 'Gå du nu strax till bords'?
8. Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, och
fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och
dricker; sedan må du själv äta och dricka'?
9. Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev
honom befallt?
10. Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt,
då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast
gjort vad vi voro pliktiga att göra.'»
11. Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen
mellan Samarien och Galileen.
12. Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män.
Dessa stannade på avstånd
13. och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»
14. När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för
prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.
15. Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit
botad, och prisade Gud med hög röst
16. och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade
honom. Och denne var en samarit.
17. Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Var
äro de nio?
18. Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud,
utom denne främling?»
19. Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro har
frälst dig.»
20. Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle
komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på
sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,
21. ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är
det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder.»
22. Och han sade till lärjungarna: »Den tid skall komma, då I gärna
skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få
det.
23. Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se här
är han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter.
24. Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens
ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på
hand dag.
25. Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta
släkte.
26. Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i
Människosonens dagar:
27. människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur
gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom
floden och förgjorde dem allasammans.
28. Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och
drucko, köpte och sålde, planterade och byggde,
29. men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel
ned från himmelen och förgjorde dem allasammans,
30. alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen
uppenbaras.
31. Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset,
han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är
ute på marken vända tillbaka.
32. Kommen ihåg Lots hustru.
33. Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men
den som mister det, han skall rädda det.
34. Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene
skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.
35. Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen,
den andra skall lämnas kvar.»
36. Då frågade de honom: »Var då, Herre?» Han svarade dem: »Där den
döda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig.»
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/42_17.html