Evangelium enligt Lukas, 20 Kapitlet
Jesus tillspörjes om sin myndighet,
bestraffar i liknelsen om vingårdsmännen
översteprästerna och de skriftlärde,
besvarar frågor om skattepenningen och
om uppståndelsen, ställer själv till de
skriftlärde en fråga om Messias såsom
Davids son, varnar för de skriftlärde.
1. Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och
förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de
skriftlärde, tillika med de äldste, fram
2. och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör
du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?»
3. Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga
till eder; svaren mig på den.
4. Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?»
5. Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från
himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
6. Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att
stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.»
7. De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.
8. Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad
myndighet jag gör detta.»
9. Och han framställde för folket denna liknelse: »En man
planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för
utrikes för lång tid.
10. När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till
vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av
vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto
honom gå tomhänt bort.
11. Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade
och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.
12. Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de
blodig och drevo bort honom.
13. Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill
sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'
14. Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra
och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet
må bliva vårt.'
15. Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skall
nu vingårdens herre göra med dem?
16. Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna
vingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!»
17. Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord:
'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en
hörnsten'?
18. Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad;
men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.»
19. Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma
stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo
att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
20. Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen
skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle
fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna
överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.
21. Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och
undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om
Guds väg vad sant är.
23. Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det
icke lovligt?»
23. Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:
24. »Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De
svarade: »Kejsarens.»
25. Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren
tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
26. Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför
folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.
27. Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det
icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom
28. och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om
någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han
taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin
broder.
29. Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog
barnlös.
30. Då tog den andre i ordningen henne
31. och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla,
utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
32. Slutligen dog ock hustrun.
33. Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru?
De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»
34. Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det
så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män;
35. men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern
och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken
män tag sig hustrur, eller hustrur givas män.
36. De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro,
Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.
37. Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det
talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren
'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
38. Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom
leva alla.»
39. Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har
talat rätt.»
40. De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på
honom.
41. Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids
son?
42. David själv säger ju i Psalmernas bok:
Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
43. till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
44. David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans
son?»
45. Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:
46. »Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i
fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna
sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid
gästabuden --
47. detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns
skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/42_20.html
