- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Johannes, 11 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
               Evangelium enligt Johannes, 11 Kapitlet

                 Jesus uppväcker Lasarus.  Stora rådet
                       beslutar att döda Jesus.

  1.  Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den
      by där Maria och hennes syster Marta bodde.
  2.  Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade
      hans fötter med sitt hår.  Och nu låg hennes broder Lasarus
      sjuk.
  3.  Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han
      som du har så kär ligger sjuk.»
  4.  När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till
      döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den
      bliver förhärligad.»
  5.  Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
  6.  När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två
      dagar där han var;
  7.  men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka
      till Judeen.»
  8.  Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena
      dig, och åter går du dit?»
  9.  Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om
      dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
 10.  Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då
      intet som lyser honom.»
 11.  Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem:
      »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp
      honom ur sömnen.»
 12.  Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver
      han frisk igen.»
 13.  Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade
      om vanlig sömn.
 14.  Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.
 15.  Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över
      att jag icke var där.  Men låt oss nu gå till honom.»
 16.  Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna:
      »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»
 17.  När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat
      fyra dagar i graven.
 18.  Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
 19.  och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta
      dem i sorgen över deras broder.
 20.  Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes;
      men Maria satt kvar hemma.
 21.  Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore
      min broder icke död.
 22.  Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud
      giva dig.»
 23.  Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»
 24.  Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid
      uppståndelsen på den yttersta dagen.»
 25.  Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet.  Den
      som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
 26.  och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig
      någonsin dö.  Tror du detta?»
 27.  Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds
      Son, han som skulle komma i världen.»
 28.  När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin
      syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och
      kallar dig till sig.»
 29.  När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till
      honom.
 30.  Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det
      ställe där Marta hade mött honom.
 31.  Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta
      henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de
      henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
 32.  När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se
      honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre,
      hade du varit där, så vore min broder icke död.»
 33.  Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som
      hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev
      upprörd
 34.  och frågade: »Var haven I lagt honom?»  De svarade honom: »Herre,
      kom och se.»  Och Jesus grät.
 35.  Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»
 36.  Men somliga av dem sade:
 37.  »Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort
      att denne icke hade dött?»
 38.  Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till
      graven.  Den var urholkad i berget, och en sten låg framför
      ingången.
 39.  Jesus sade: »Tagen bort stenen.»  Då sade den dödes syster Marta
      till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i
      fyra dygn.»
 40.  Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde,
      skulle du få se Guds härlighet?»
 41.  Då togo de bort stenen.  Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade:
      »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
 42.  Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets
      skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola
      tro att det är du som har sänt mig.»
 43.  När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom
      ut.»
 44.  Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter
      inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk.  Jesus
      sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»

 45.  Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus
      hade gjort, trodde då på honom.
 46.  Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem
      vad Jesus hade gjort.
 47.  Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en
      rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till?  Denne man
      gör ju många tecken.
 48.  Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och
      romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»
 49.  Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade
      till dem: »I förstån intet,
 50.  och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en
      man dör för folket, än att hela folket förgås.»
 51.  Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk
      ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus
      skulle dö för folket.
 52.  Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att
      samla och förena Guds förskingrade barn.
 53.  Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.

 54.  Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog
      sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i
      närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
 55.  Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före
      påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
 56.  Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i
      helgedom: »Vad menen I?  Skall han då alls icke komma till
      högtiden?»
 57.  Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att
      den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för
      att de måtte kunna gripa honom.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/43_11.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free