- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Johannes, 12 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
               Evangelium enligt Johannes, 12 Kapitlet

               Jesus smörjes i Betania av Maria, rider
                in i Jerusalem, sökes av några greker,
                talar om betydelsen av sin död, undfår
                ett vittnesbörd från himmelen, vittnar
                    om sin sändning ifrån Fadern.

  1.  Sex dagar före påsk kom nu Jesus till Betania, där Lasarus
      bodde, han som av Jesus hade blivit uppväckt från de döda.
  2.  Där gjorde man då för honom ett gästabud, och Marta betjänade
      dem, men Lasarus var en av dem som lågo till bords jämte honom.
  3.  Då tog Maria ett skålpund smörjelse av dyrbar äkta nardus och
      smorde därmed Jesu fötter; sedan torkade hon hans fötter med
      sitt hår.  Och huset uppfylldes med vällukt av smörjelsen.
  4.  Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda
      honom, sade då:
  5.  »Varför sålde man icke hellre denna smörjelse för tre hundra
      silverpenningar[1] och gav dessa åt de fattiga?»
  6.  Detta sade han, icke därför, att han frågade efter de fattiga,
      utan därför, att han var en tjuv och plägade taga vad som lades
      i penningpungen, vilken han hade om hand.
  7.  Men Jesus sade: »Låt henne vara; må hon få fullgöra detta för
      min begravningsdag.
  8.  De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke
      alltid.»
  9.  Nu hade det blivit känt för den stora hopen av judarna att Jesus
      var där, och de kommo dit, icke allenast för hans skull, utan
      ock för att se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda.
 10.  Då beslöto översteprästerna att döda också Lasarus.
 11.  Ty för hans skull gingo många judar bort och trodde på Jesus.

 12.  När dagen därefter det myckna folk som hade kommit till högtiden
      fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem,
 13.  togo de palmkvistar och gingo ut för att möta honom och ropade:
        »Hosianna!
        Välsignad vare han som kommer[2],
        i Herrens namn,
        han som är Israels konung.»
 14.  Och Jesus fick sig en åsnefåle och satte sig upp på den, såsom
      det är skrivet:
 15.    »Frukta icke, du dotter Sion.
        Se, din konung kommer,
        sittande på en åsninnas fåle.»
 16.  Detta förstodo hans lärjungar icke då strax, men när Jesus hade
      blivit förhärligad, då kommo de ihåg att detta var skrivet om
      honom, och att man hade gjort detta med honom.
 17.  Så gav nu folket honom sitt vittnesbörd, de som hade varit med
      honom, när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom
      från de döda.
 18.  Därför kom också det övriga folket emot honom, eftersom de hörde
      att han hade gjort det tecknet.
 19.  Då sade fariséerna till varandra: »I sen att I alls intet kunnen
      uträtta; hela världen löper ju efter honom.»

 20.  Nu voro där ock några greker, av dem som plägade fara upp för
      att tillbedja under högtiden.
 21.  Dessa kommo till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och
      bådo honom och sade: »Herre, vi skulle vilja se Jesus.»
 22.  Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippus
      gingo och sade det till Jesus.
 23.  Jesus svarade dem och sade: »Stunden är kommen att Människosonen
      skall förhärligas.
 24.  Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet
      faller i jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn; men
      om det dör, så bär det mycken frukt.
 25.  Den som älskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt
      liv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigt
      liv.
 26.  Om någon vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, där
      skall också min tjänare få vara.  Om någon tjänar mig, så skall
      min Fader ära honom.
 27.  Nu är min själ i ångest; vad skall jag väl säga?  Fader, fräls
      mig undan denna stund.  Dock, just därför har jag kommit till
      denna stund.
 28.  Fader, förhärliga ditt namn.»  Då kom en röst från himmelen: »Jag
      har redan förhärligat det, och jag skall ytterligare förhärliga
      det.»
 29.  Folket, som stod där och hörde detta, sade då: »Det var ett
      tordön.»  Andra sade: »Det var en ängel som talade med honom.»
 30.  Då svarade Jesus och sade: »Denna röst kom icke för min skull,
      utan för eder skull.»
 31.  Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste
      utkastas.
 32.  Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla
      till mig.»
 33.  Med dessa ord gav han till känna på vad sätt han skulle dö.
 34.  Då svarade folket honom: »Vi hava hört av lagen att Messias
      skall stanna kvar för alltid.  Huru kan du då säga att
      Människosonen måste bliva upphöjd?  Vad är väl detta för en
      Människoson?»
 35.  Jesus sade till dem: »Ännu en liten tid är ljuset ibland
      eder.  Vandren medan I haven ljuset, på det att mörkret icke må
      få makt med eder; den som vandrar i mörkret, han vet ju icke var
      han går.
 36.  Tron på ljuset, medan I haven ljuset, så att I bliven ljusets
      barn.»  Detta talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig för
      dem.
 37.  Men fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de
      icke på honom.
 38.  Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias säger:
        »Herre, vem trodde, vad som predikades för oss,
        och för vem var Herrens arm uppenbar?»
 39.  Alltså kunde de icke tro; Esaias säger ju ytterligare:
 40.    »Han har förblindat deras ögon
        och förstockat deras hjärtan,
        så att de icke kunna se med sina ögon
        eller förstå med sina hjärtan
        och omvända sig och bliva helade av mig.»
 41.  Detta kunde Esaias säga, eftersom han hade sett hans härlighet,
      när han talade med honom.  --
 42.  Dock funnos jämväl bland rådsherrarna många som trodde på honom;
      men för fariséernas skulle ville de icke bekänna det, för att de
      icke skulle bliva utstötta ur synagogan.
 43.  Ty de skattade högre att bliva ärade av människor än att bliva
      ärade av Gud.

 44.  Men Jesus sade med hög röst: »Den som tror på mig, han tror icke
      på mig, utan på honom som har sänt mig.
 45.  Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.
 46.  Såsom ett ljus har jag kommit i världen, för att ingen av dem
      som tro på mig skall förbliva i mörkret.
 47.  Om någon hör mina ord, men icke håller dem, så dömer icke jag
      honom; ty jag har icke kommit för att döma världen, utan för att
      frälsa världen.
 48.  Den som förkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock
      en domare över sig; det ord som jag har talat, det skall döma
      honom på den yttersta dagen.
 49.  Ty jag har icke talat av mig själv, utan Fadern, som har sänt
      mig, han har bjudit mig vad jag skall säga, och vad jag skall
      tala.
 50.  Och jag vet att hans bud är evigt liv; därför, vad jag talar,
      det talar jag såsom Fadern har sagt mig.»

[1]  Se Silverpenning i Ordförkl.
[2]  Se Messias i Ordförkl.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/43_12.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free