- Project Runeberg -  Bibeln /
Apostlagärningarna, 15 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Apostlagärningarna, 15 Kapitlet

                På ett möte i Jerusalem avgöres frågan
                  om hedningarnas ställning till den
                 mosaiska lagen.  Barnabas och Paulus
                skiljas från varandra.  Paulus anträder
                       sin andra missionsresa.

  1.  Men från Judeen kommo några män ditned och lärde bröderna så:
      »Om I icke låten omskära eder, såsom Moses har stadgat, så
      kunnen I icke bliva frälsta.»
  2.  Då uppstod söndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska
      skarpt ordskifte med dem.  Det bestämdes därför, att Paulus och
      Barnabas och några andra av dem skulle, för denna tvistefrågas
      skull, fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem.
  3.  Och församlingen utrustade dem för resan, och de foro genom
      Fenicien och Samarien och förtäljde utförligt om hedningarnas
      omvändelse och gjorde därmed alla bröderna stor glädje.
  4.  När de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av
      församlingen och av apostlarna och de äldste och omtalade huru
      stora ting Gud hade gjort med dem.
  5.  Men några ifrån fariséernas parti, vilka hade kommit till tro,
      stodo upp och sade att man borde omskära dem och bjuda dem att
      hålla Moses' lag.

  6.  Då trädde apostlarna och de äldste tillsammans för att överlägga
      om denna sak.
  7.  Och sedan man länge hade förhandlat därom, stod Petrus upp och
      sade till dem:

      »Mina bröder, I veten själva att Gud, för lång tid sedan, bland
      eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna
      skulle få höra evangelii ord och komma till tro.
  8.  Och Gud, som känner allas hjärtan, gav dem sitt vittnesbörd,
      därigenom att han lät dem, likaväl som oss, undfå den helige
      Ande.
  9.  Och han gjorde ingen åtskillnad mellan oss och dem, i det att
      han genom tron renade deras hjärtan.
 10.  Varför fresten I då nu Gud, genom att på lärjungarnas hals vilja
      lägga ett ok som varken våra fäder eller vi hava förmått bära?
 11.  Vi tro ju fastmer att det är genom Herren Jesu nåd som vi bliva
      frälsta, vi likaväl som de.»

 12.  Då teg hela menigheten, och man hörde på Barnabas och Paulus,
      som förtäljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade
      gjort bland hedningarna.

 13.  När de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade:

      »Mina bröder, hören mig.
 14.  Simeon har förtäljt huru Gud först så skickade, att han bland
      hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.
 15.  Därmed stämmer ock överens vad profeterna hava talat; ty så är
      skrivet:
 16.    'Därefter skall jag komma tillbaka
        och åter bygga upp Davids förfallna hydda;
        ja, dess ruiner skall jag bygga upp och så upprätta den igen,
 17.    för att ock övriga människor skola söka Herren,
        alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn.
        Så säger Herren, han som skall göra detta,
 18.    såsom han ock har vetat det förut av evighet.'

 19.  Därför är min mening att man icke bör betunga sådana som hava
      varit hedningar, men omvänt sig till Gud,
 20.  utan allenast skriva till dem att de skola avhålla sig från
      avgudastyggelser och från otukt och från köttet av förkvävda
      djur och från blod.
 21.  Ty Moses har av ålder sina förkunnare i alla städer, då han ju
      var sabbat föreläses i synagogorna.»

 22.  Därefter beslöto apostlarna och de äldste, tillika med hela
      församlingen, att bland sig utvälja några män, som jämte Paulus
      och Barnabas skulle sändas till Antiokia; och de valde Judas,
      som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland bröderna voro
      ledande män.
 23.  Och man översände genom dem följande skrivelse:

      »Apostlarna och de äldste, edra bröder, hälsa eder, I bröder av
      hednisk börd, som bon i Antiokia, Syrien och Cilicien.

 24.  Alldenstund vi hava hört att några som hava kommit från oss hava
      förvirrat eder med sitt tal och väckt oro i edra själar, utan
      att de hava haft något uppdrag av oss,
 25.  så hava vi enhälligt kommit till det beslutet att utvälja några
      män, som vi skulle sända till eder jämte Barnabas och Paulus,
      våra älskade bröder,
 26.  vilka hava vågat sina liv för vår Herres, Jesu Kristi, namns
      skull.
 27.  Alltså sända vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skola
      kungöra detsamma för eder.
 28.  Den helige Ande och vi hava nämligen beslutit att icke pålägga
      eder någon ytterligare börda, utöver följande nödvändiga
      föreskrifter:
 29.  att I skolen avhålla eder från avgudaofferskött och från blod
      och från köttet av förkvävda djur och från otukt.  Om I noga
      tagen eder till vara för detta, så skall det gå eder väl.  Faren
      väl.»

 30.  De fingo så begiva sig åstad och kommo ned till Antiokia.  Där
      kallade de tillsammans menigheten och lämnade fram brevet.
 31.  Och när menigheten läste detta, blevo de glada över det
      hugnesamma budskapet.
 32.  Judas och Silas, som själva voro profeter, talade därefter många
      förmaningens ord till bröderna och styrkte dem.
 33.  Och sedan de hade uppehållit sig där någon tid, fingo de i frid
      fara ifrån bröderna tillbaka till dem som hade sänt dem.
 34.  [1]
 35.  Men Paulus och Barnabas vistades fortfarande i Antiokia, där de
      undervisade och, jämte många andra förkunnade evangelii ord från
      Herren.

 36.  Efter någon tid sade Paulus till Barnabas: »Låt oss nu fara
      tillbaka och besöka våra bröder, i alla de städer där vi hava
      förkunnat Herrens ord, och se till, huru det är med dem.»
 37.  Barnabas ville då att de skulle taga med sig Johannes, som ock
      kallades Markus.
 38.  Men Paulus fann icke skäligt att taga med sig en man som hade
      övergivit dem i Pamfylien och icke följt med dem till deras
      arbete.
 39.  Och så skarp blev deras tvist att de skilde sig ifrån varandra;
      och Barnabas tog med sig Markus och avseglade till Cypern.
 40.  Men Paulus utvalde åt sig Silas; och sedan han av bröderna hade
      blivit anbefalld åt Herrens nåd, begav han sig åstad
 41.  och färdades genom Syrien och Cilicien och styrkte
      församlingarna.

[1]  V. 34 se Nya testamentets text i Ordförkl.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/44_15.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free