- Project Runeberg -  Bibeln /
Apostlagärningarna, 17 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Apostlagärningarna, 17 Kapitlet

                    Fortsättning av Paulus' andra
               missionsresa: han predikar evangelium i
                     Tessalonika, Berea och Aten.

  1.  Och de foro över Amfipolis och Apollonia och kommo så till
      Tessalonika.  Där hade judarna en synagoga;
      >1 Tess. 2,1 f.
  2.  i den gick Paulus in, såsom hans sed var.  Och under tre
      sabbater talade han där med dem, i det han utgick ifrån
      skrifterna
  3.  och utlade dem och bevisade att Messias måste lida och uppstå
      från de döda; och han sade: »Denne Jesus som jag förkunnar för
      eder är Messias.»
      >Matt. 16,21. Luk. 24,26 f., 45 f.
  4.  Och några av dem läto övertyga sig och slöto sig till Paulus och
      Silas; så gjorde ock en stor hop greker som »fruktade Gud»[1],
      likaså ganska många av de förnämsta kvinnorna.

  5.  Då grepos judarna av nitälskan och togo med sig allahanda dåligt
      folk ifrån gatan och ställde till folkskockning och oroligheter
      i staden och trängde fram mot Jasons hus och ville draga dem ut
      inför folket.
  6.  Men när de icke funno dem, släpade de Jason och några av
      bröderna inför stadens styresmän och ropade: »Dessa män, som
      hava uppviglat hela världen, hava nu också kommit hit;
      >Apg. 16,20. 24,5.
  7.  och Jason har tagit emot dem i sitt hus.  De göra alla tvärtemot
      kejsarens påbud och säga att en annan, en som heter Jesus, är
      konung.
      >Luk. 23,2. Joh. 19,12.
  8.  Så väckte de oro bland folket och hos stadens styresmän, när de
      hörde detta.
  9.  Dessa läto då Jason och de andra ställa borgen för sig och
      släppte dem därefter lösa.

 10.  Men strax om natten blevo Paulus och Silas av bröderna sända
      åstad till Berea.  Och när de hade kommit dit, gingo de till
      judarnas synagoga.
      >Apg. 9,25.
 11.  Dessa voro ädlare till sinnes än judarna i Tessalonika; de togo
      emot ordet med all villighet och rannsakade var dag skrifterna,
      för att se om det förhölle sig såsom nu sades.
      >Joh. 5,39.
 12.  Många av dem kommo därigenom till tro, likaså ganska många
      ansedda grekiska kvinnor och jämväl män.
 13.  Men när judarna i Tessalonika fingo veta att Guds ord
      förkunnades av Paulus också i Berea, kommo de dit och uppviglade
      också där folket och väckte oro bland dem.
      >1 Tess. 2,14 f.
 14.  Strax sände då bröderna Paulus åstad ända ned till havet, men
      både Silas och Timoteus stannade kvar på platsen.
 15.  De som ledsagade Paulus förde honom vidare till Aten och foro så
      därifrån tillbaka, med bud till Silas och Timoteus att dessa med
      det snaraste skulle komma till honom.

 16.  Men, Paulus nu väntade på dem i Aten, upprördes han i sin ande,
      när han såg huru uppfylld staden var med avgudabilder.
 17.  Han höll därför i synagogan samtal med judarna och med dem som
      »fruktade Gud», så ock på torget, var dag, med dem som han
      träffade där.
 18.  Också några filosofer, dels av epikuréernas skola, dels av
      stoikernas, gåvo sig i ordskifte med honom.  Och somliga sade:
      »Vad kan väl denne pratmakare vilja säga?»  Andra åter: »Han
      tyckes vara en förkunnare av främmande gudar.»  De sade så,
      eftersom han förkunnade evangelium om Jesus och om
      uppståndelsen.
 19.  Och de grepo honom och förde honom till Areopagen och sade:
      »Kunna vi få veta vad det är för en ny lära som du förkunnar?
 20.  Ty det är förunderliga ting som du talar oss i öronen.  Vi vilja
      nu veta vad detta skall betyda.»
 21.  Det var nämligen så med alla atenare, likasom ock med de
      främlingar som hade bosatt sig bland dem, att de icke hade tid
      och håg för annat än att tala om eller höra på något nytt för
      dagen.

 22.  Då trädde Paulus fram mitt på Areopagen och sade: »Atenare, jag
      ser av allting att I ären mycket ivriga gudsdyrkare.
 23.  Ty medan jag har gått omkring och betraktat edra helgedomar, har
      jag ock funnit ett altare med den inskriften: 'Åt en okänd Gud.'
      Om just detta väsende, som I sålunda dyrken utan att känna det,
      är det jag nu kommer med budskap till eder.
 24.  Den Gud som har gjort världen och allt vad däri är, han som är
      Herre över himmel och jord, han bor icke i tempel som äro gjorda
      med händer,
      >1 Mos. 1,1. 1 Kon. 8,27. Jes. 66,1 f.  Apg. 7,48 f. 14,15.
 25.  ej heller låter han betjäna sig av människohänder, såsom vore
      han i behov av något, han som själv åt alla giver liv, anda och
      allt.
      >Mos. 2,7. Job 33,4. Ps. 50,8 f. Jes. 42,5.
 26.  Och han har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda
      stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden; och han har
      fastställt för dem bestämda tider och utstakat de gränser inom
      vilka de skola bo --
      >5 Mos. 32,8.
 27.  detta för att de skola söka Gud, om de till äventyrs skulle
      kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastän han ju
      icke är långt ifrån någon enda av oss.
      >Ps. 145,18. Jes. 55,6. Jer. 23,23. Vish. 13,6. Rom. 1,20.
 28.  Ty i honom är det som vi leva och röra oss och äro till, såsom
      ock några av edra egna skalder hava sagt: 'Vi äro ju ock av hans
      släkt.'
      >Job 10,12. 12,10.
 29.  Äro vi nu av Guds släkt, så böra vi icke mena att gudomen är lik
      någonting av guld eller silver eller sten, något som är danat
      genom mänsklig konst och uppfinning.
      >1 Mos. 1,27. Jes. 40,18 f. Apg. 19,26.

 30.  Med sådana okunnighetens tider har Gud hittills haft fördrag,
      men nu bjuder han människorna att de alla allestädes skola göra
      bättring.
      >Luk. 24,47. Apg. 14,16. Tit. 2,11 f.
 31.  Ty han har fastställt en dag då han skall 'döma världen med
      rättfärdighet', genom en man som han har bestämt därtill; och
      han har åt alla givit en bekräftelse härpå, i det att han har
      låtit honom uppstå från de döda.»
      >Ps. 9,9. Joh. 5,22, 27. Apg. 10,42.

 32.  När de hörde talas om att »uppstå från de döda», drevo somliga
      gäck därmed, andra åter sade: »Vi vilja höra dig tala härom ännu
      en gång.»
      >1 Kor. 1,22 f. 2,14.
 33.  Med detta besked gick Paulus bort ifrån dem.
 34.  Dock slöto sig några män till honom och kommo till tro.  Bland
      dessa var Dionysius, han som tillhörde Areopagens domstol, så
      ock en kvinna vid namn Damaris och några andra jämte dem.

[1]  Se Frukta Gud i Ordförkl.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/44_17.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free