Bibeln / Brevet till hebréerna, 4 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                  Brevet till hebréerna, 4 Kapitlet

               Guds folks sabbatsvila.  Guds ords kraft.
                 Kristus en barmhärtig överstepräst.

  1.  Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står
      kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland
      eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen.
  2.  Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men för
      dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom
      det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det.
  3.  Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan.  Det
      heter också: »Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in
      i min vila», och detta fastän hans verk stodo där färdiga allt
      ifrån den tid då världen var skapad.
  4.  Ty om den sjunde dagen heter det någonstädes så: »Och Gud vilade
      på sjunde dagen från alla sina verk»;
  5.  här åter heter det: »De skola icke komma in i min vila.»
  6.  Eftersom det alltså står kvar att några skola få komma in i den,
      och eftersom de som först mottogo det glada budskapet för sin
      ohörsamhets skull icke kommo ditin,
  7.  så bestämmer han genom ordet »i dag» åter en viss dag, nu då han
      så lång tid därefter säger hos David, såsom förut är nämnt: »I
      dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan.»
  8.  Ty om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud icke hava
      talat om en annan, senare dag.
  9.  Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk.
 10.  Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från
      sina verk, likasom Gud från sina.
 11.  Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den
      vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande
      exempel på ohörsamhet.
 12.  Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något
      tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ
      och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats
      uppsåt och tankar.
 13.  Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och
      uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra
      räkenskap.
 14.  Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit upp
      genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låtom oss hålla
      fast vid bekännelsen.
 15.  Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande
      med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting,
      likasom vi, dock utan synd.
 16.  Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för
      att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt
      tid.