- Project Runeberg -  Bibeln /
Brevet till hebréerna, 9 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                  Brevet till hebréerna, 9 Kapitlet

                  Den prästerliga tjänsten i de båda
                              förbunden.

  1.  Nu hade visserligen också det förra förbundet sina
      gudstjänststadgar och sin jordiska helgedom.
  2.  Ty i tabernaklet inrättades ett främre rum, vari stodo
      ljusstaken och bordet med skådebröden; och detta rum kallas »det
      heliga».
  3.  Men bakom den andra förlåten var ett annat rum i tabernaklet,
      ett som kallas »det allraheligaste»,
  4.  med ett gyllene rökelsealtare och förbundets ark, på alla sidor
      överdragen med guld.  I denna förvarades ett gyllene ämbar med
      mannat, så ock Arons stav, som hade grönskat, och därtill
      förbundets tavlor.
  5.  Därovanpå stodo härlighetskeruber, som överskyggde
      nådastolen.  Men om vart särskilt av dessa föremål är nu icke
      tillfälle att tala.
  6.  Så blev detta inrättat.  Och i det främre tabernakelrummet gå
      prästerna ständigt in och förrätta vad som hör till
      gudstjänsten,
  7.  men i det andra går allenast översteprästen in en gång om året,
      och då aldrig utan blod; och han frambär blodet för sig själv
      och för folkets ouppsåtliga synder.
  8.  Därmed giver den helige Ande till känna att vägen till det
      allraheligaste ännu icke har blivit uppenbarad, så länge det
      främre tabernakelrummet fortfarande äger bestånd.
  9.  Ty detta är en sinnebild som avser den nuvarande tiden, och i
      enlighet härmed frambäras gåvor och offer, vilka dock icke kunna
      fullkomna, efter samvetets krav, den som förrättar sin
      gudstjänst,
 10.  utan allenast äro utvärtes stadgar -- de såväl som
      föreskrifterna om mat och dryck och allahanda tvagningar --
      stadgar pålagda intill dess tiden vore inne för en bättre
      ordning.
 11.  Men Kristus kom såsom överstepräst för det tillkommande goda;
      och genom det större och fullkomligare tabernakel som icke är
      gjort med händer, det är, som icke tillhör den skapelse som nu
      är,
 12.  gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget
      blod, en gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig
      förlossning.
 13.  Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, stänkt
      på dem som hava blivit orenade, helgar till utvärtes renhet,
 14.  huru mycket mer skall icke Kristi blod -- då han nu genom evig
      ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud --
      rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den
      levande Guden!
 15.  Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro
      kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led
      döden till förlossning ifrån överträdelserna under det förra
      förbundet.
 16.  Ty där ett testamente finnes, där måste det styrkas att den som
      har gjort testamentet är död.[1]
 17.  Först genom döden bliver ju ett testamente giltigt, varemot det
      icke äger gällande kraft, så länge den som har gjort det ännu
      lever.
 18.  Därför har icke heller det förra förbundet blivit invigt utan
      blod.
 19.  Ty sedan alla buden, såsom de lyda i lagen, hade blivit av Moses
      kungjorda för allt folket, tog han blod av kalvar och bockar,
      tillika med vatten och röd ull och isop, och bestänkte såväl
      själva boken som allt folket
 20.  och sade: »Detta är förbundets blod, det förbunds som Gud har
      stadgat för eder.»
 21.  Likaledes stänkte han ock blod på tabernaklet och på alla de
      ting som hörde till gudstjänsten.
 22.  Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod
      utgjutes gives ingen förlåtelse.
 23.  Alltså var det nödvändigt att avbilderna av de himmelska tingen
      renades genom sådana medel; men de himmelska tingen själva måste
      renas genom bättre offer än dessa.
 24.  Ty Kristus har icke gått in i ett allraheligaste som är gjort
      med händer, och som allenast är en efterbildning av det
      sannskyldiga, utan han har gått in i själva himmelen, för att nu
      träda fram inför Guds ansikte, oss till godo.
 25.  Ej heller har han gått ditin, för att många gånger offra sig
      själv, såsom översteprästen år efter år går in i det
      allraheligaste, med blod som icke är hans eget.
 26.  Han hade annars måst lida många gånger allt ifrån världens
      begynnelse.  I stället har han uppenbarats en enda gång, nu vid
      tidernas ände, för att genom offret av sig själv utplåna synden.
 27.  Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan
      dömas,
 28.  så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att
      bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av
      dem som bida efter honom, till frälsning.

[1]  Grundtexten har i v. 15 f. samma uttryck för testamente och
     förbund.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/58_09.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free