Bibeln / Johannes' uppenbarelse, 19 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                 Johannes' uppenbarelse, 19 Kapitlet

               Himlaskaran lovar Gud vid Babylons fall
                  och vid Lammets bröllop.  Kristus
                       strider mot vilddjuret.

  1.  Sedan hörde jag likasom starka röster av en stor skara i
      himmelen, som sade »Halleluja!  Frälsningen och äran och makten
      tillhöra vår Gud.
  2.  Ty rätta och rättfärdiga äro hans domar; han har dömt den stora
      skökan, som fördärvade jorden genom sin otukt, och han har
      utkrävt sina tjänares blod av hennes hand.»
  3.  Och åter sade de: »Halleluja!»  Och röken från henne stiger upp i
      evigheternas evigheter!
  4.  Och de tjugufyra äldste och de fyra väsendena föllo ned och
      tillbådo Gud, som satt på tronen; de sade: »Amen!  Halleluja!»

  5.  Och från tronen utgick en röst, som sade: »Loven vår Gud, alla I
      hans tjänare, I som frukten honom, både små och stora.»
  6.  Och jag hörde likasom röster av en stor skara, lika bruset av
      stora vatten och dånet av starka tordön; de sade: »Halleluja!
      Herren, vår Gud, den Allsmäktige, har nu trätt fram såsom
      konung.
  7.  Låtom oss glädjas och fröjda oss och giva honom äran; ty tiden
      är inne för Lammets bröllop, och dess brud har gjort sig redo.
  8.  Och åt henne har blivit givet att kläda sig i fint linne,
      skinande och rent.»  Det fina linnet är de heligas rättfärdighet.

  9.  Och han sade till mig: »Skriv: Saliga äro de som äro bjudna till
      Lammets bröllopsmåltid.»  Ytterligare sade han till mig: »Dessa
      ord äro sanna Guds ord.»
 10.  Och jag föll ned för hans fötter för att tillbedja honom, men
      han sade till mig: »Gör icke så.  Jag är din medtjänare och dina
      bröders, deras som hava Jesu vittnesbörd.  Gud skall du
      tillbedja.  Ty Jesu vittnesbörd är profetians ande.»

 11.  Och jag såg himmelen öppen och fick där se en vit häst; och
      mannen som satt på den heter »Trofast och sannfärdig», och han
      dömer och strider i rättfärdighet.
 12.  Hans ögon voro såsom eldslågor, och på sitt huvud bar han många
      kronor och hade ett namn där skrivet, som ingen känner utom han
      själv.
 13.  Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod; och det
      namn han har fått är »Guds Ord».
 14.  Och honom följde, på vita hästar, de himmelska härskarorna,
      klädda i fint linne, vitt och rent.
 15.  Och från hans mun utgick ett skarpt svärd, varmed han skulle slå
      folken.  Och han skall styra dem med järnspira; och han trampar
      Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress.
 16.  Och på sin mantel, över sin länd, har han detta namn skrivet:
      »Konungarnas konung och herrarnas herre.»

 17.  Och jag såg en ängel stå i solen, och denne ropade med hög röst
      och sade till alla fåglar som flögo fram uppe i himlarymden:
      »Kommen hit, församlen eder till Guds stora gästabud,
 18.  för att äta kött av konungar och krigsöverstar och hjältar, kött
      av hästar och deras ryttare, ja, kött av alla, både fria och
      trälar, både små och stora.»

 19.  Och jag såg vilddjuret och konungarna på jorden med sina
      härskaror, samlade för att utkämpa sin strid mot honom som satt
      på hästen och mot hans härskara.
 20.  Och vilddjuret blev gripet, därjämte ock den falske profeten,
      som i dess åsyn hade gjort de tecken med vilka han hade
      förvillat dem som hade tagit vilddjurets märke, och dem som hade
      tillbett dess bild.  Båda blevo de levande kastade i eldsjön,
      som brann med svavel.
 21.  Och de andra blevo dräpta med ryttarens svärd, det som utgick
      från hans mun; och alla fåglar blevo mättade av deras kött.