Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Job - 5 Kapitlet. Fortsättning av Elifas' första tal: Den oförnuftiges undergång och den frommes upprättelse. - 6 Kapitlet. Jobs svar på Elifas' första tal: Tyngden av Jobs olycka; hans vänners obarmhärtighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du har intet att frukta, när
förhärjelse kommer.
22
Ja, åt förhärjelse och dyr tid
kan du då le,
för vilddjur behöver du ej heller
känna fruktan;
23
ty med markens stenar står du
i förbund,
och med djuren på marken har du
ingått fred.
Ps. 91: 12 f. Hes. 34: 25. Hos. 2: 18.
24
Och du får se, huru din hydda
står trygg;
när du synar din boning, saknas
intet däri.
25
Du får ock se, huru din ätt förökas,
huru din avkomma bliver såsom
markens örter.
26
I graven kommer du, när du
har hunnit din mognad,
såsom sädesskylen bärgas, då dess
tid är inne.
27
Se, detta hava vi utrannsakat,
och så är det;
hör därpå, och betänk det väl.
Jobs svar på Elifas’ första tal: Tyngden av
Jobs olycka; hans vänners obarmhärtighet.
Då tog Job till orda och sade:
2
Ack, att min grämelse bleve vägd
och min olycka lagd jämte den på
vågen!
3
Se, tyngre är den nu än havets sand,
därför kan jag icke styra mina ord.
4
Ty den Allmäktiges pilar hava
träffat mig,
och min ande indricker deras gift;
ja, förskräckelser ifrån Gud ställa
sig upp mot mig.
5 Mos. 32: 23. Ps. 38: 3.
5
Icke skriar vildåsnan, när hon
har friskt gräs,
icke råmar oxen, då han står vid
sitt foder?
6
Men vem vill äta den mat, som
ej har smak eller sälta,
och vem finner behag i slemörtens
saft?
7
Så vägrar nu min själ att komma
vid detta,
det är för mig en vämjelig spis.
8
Ack, att min bön bleve hörd,
och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9
O, att det täcktes Gud att krossa mig,
att räcka ut sin hand och avskära
mitt liv!
10
Då funnes ännu för mig någon tröst,
jag kunde då jubla, fastän plågad
utan försköning;
jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11
Huru stor är då min kraft,
eftersom jag alltjämt bör hoppas?
Och vad väntar mig för ände,
eftersom jag skall vara tålig?
12
Min kraft är väl ej såsom stenens,
min kropp är väl icke av koppar!
13
Nej, förvisso gives ingen hjälp
för mig,
var utväg har blivit mig stängd.
14
Den förtvivade borde ju röna
barmhärtighet av sin vän,
men se, man övergiver den
Allsmäktiges fruktan.
15
Mina bröder äro trolösa, de äro
såsom regnbäckar,
ja, lika bäckarnas rännilar, som snart
sina ut,
Job 19: 19.
16
som väl kunna gå mörka av
vinterns flöden,
när snön har fallit och gömt sig i dem,
17
men som åter försvinna, när
de träffas av hettan,
och torka bort ifrån sin plats, då
värmen kommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
