Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till romarena.
Men församlingen i Eom har ej bestått endast af omvända judar,
om hon ock från början haft sin upprinnelse genom sådana. Äfven troende
hedningar hafva snart slutit sig till henne, och deras antal har sä hastigt
tillväxt, att hon på den tid, då Paulus skref sitt bref, varit en
öfver-vägande hedningkristen församling. Detta kan man finna dels deraf, att
Paulus uttryckligen kallar de troende i Eom för hedningar (kap. 1: 6, 13,
11: 13), dels deraf att han inför dem åberopar sig på sin kallelse såsom
hedningarnas apostel (kap. 1: 5, 15: 15 f.). Det är derför antagligt,
dels att många hedningar, som genom Paulxis blifvit omvända i Asien och
Grekland, sedan kommit till Rom, dels att judar, som genom hans
predikningar lärt känna Kristus, äfven delat hans frisinnade uppfattning, så att
de efter sin återkomst eller sin flyttning till Rom börjat arbeta bland
hedningarna.
När Paulus skref romarebrefvet, stod han i begrepp att resa till
Jerusalem med en penningesumma, som han hade samlat bland de troende i
Ma-cedonien och Akaja till förmån för de fattiga bland de heliga i Jerusalem
(Rom. 15: 2 5—27). Brefvet är skrifvet från Korint, såsom man kan se
af kap. 16: 2 3, der apostelen helsar från Gajus, hos hvilken han bodde.
Denne Gajus var enligt 1 Kor. 1: 14= en af de få, som Paulus sjelf hade
döpt i Korint. Från Korint har brefvet förts till Rom af en troende
qvinna vid namn Febe, som var diakonissa hos församlingen i den nära
Korint belägna hamnstaden Kenkreae (kap. 16: l).
Dä nu den resa, som Paulus omnämner i Rom. 15: 2 5 följ., utan
tvifvel är samma resa, som vi se honom begynna i Ap. G. 20: 3, sä är
klart, att romarebrefvet är skrifvet mot slutet af den tre månaders vistelse
i Akaja, som omtalas i Ap. G. 20: 3, alltså år 57 eller 58 e. Kr.
Hvad som gifvit apostelen anledning till att skrifva detta bref, derom
hafva många olika meningar blifvit framstälda, utan att någon af dem kan
sägas vara tillfredsställande. Så mycket torde dock framgå af brefvets
innehåll, att inom församlingen i Rom förekommit förhållanden, som gjort
det för honom nödvändigt att fullständigt utveckla läran om förhållandet
mellan lagen och evangelium. Sannolikt har församlingen i Rom, likasom
andra kristna församlingar, varit anfäktad af personer, som velat göra
judiska åskådningar gällande inom henne. Vare härmed huru som helst,
säkert är, att romarebrefvet är den vigtigaste apostoliska skrift, som vi
hafva uti nya testamentet.
Romarebrefvet innehåller tvenne hufvudafdelningar. Den förra
af-handlar läran (kap. 1—11), den senare framställer allehanda förmaningar
rörande det kristliga lifvet (kap. 12—15). Derpå följer ett tillägg,
innehållande en mängd helsningar (kap. 16).
Om romarebrefvets äkthet kan intet tvifvel råda. Så väl den äldsta
kyrkans enhälliga öfverlemning som irrlärares vittnesbörd bestyrka
densamma.
Slutligen må tilläggas, att brefvet är skrifvet på grekiska språket.
Paulus har dikterat det for en viss Tertius, som varit hans skrifvare
(kap. 16: 22).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
