Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 2 Kapitlet - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 14: 4 0 —15: 3. Pauli första bref till korintierna.
dan han icke känner herrens sinne. Med
herrens sinne menas då herrens tankar,
planer, omdömen o. s. v.
vi, som äro andliga. Det ligger i
grundtexten starkt eftertryck på ordet vi,
t derfbr kan den oandlige icke heller
bedöma oss. Att bedöma dem, som hafva
Kristi sinne, dertill fordras, att man känner
Kristi sinne, så att man kan bedöma honom,
och det gör icke den naturliga menniskan.
Att hafva Kristi sinne är att hafva samma
tankar, omdömen, planer o. s. v., som
Kristus. Detta sinne har den andliga
menniskan till följd deraf, att Kristus genom
anden bor i henne (Rom. 8: 9, lo, 16,
2 Kor. 13: 5, Gal. 2: 20).
3 Kapitlet.
Apostelen framhåller åter korintiernas
köttslighet och betonar, att han och Apollos endast
äro tjenare (v. 1—9); han sjelf har lagt
grunden, andra bygga vidare derpå (v. 10—15).
Varning för att förderfva Guds tempel, som är
församlingen (t. 16—23).
F. 7—aftonsångstext sönd. septuagesima, I.
Och jag/^’ bröder, kunde icke*"^
tala till eder såsom till
andliga utan såsom till köttsliga, f
såsom till späda barnff i
Kristus. fff
Ebr. 5: 12 f. 1 Petr. 2: 2.
Grundtextens uttryck kan ock betyda:
äfven jag, Paulus ville då säga, att han,
lika litet som någon annan lärare, kunnat
tala till dem såsom till andliga.
** när jag var och verkade bland eder.
t Det ord, som Paulus här begagnar,
uttrycker egentligen, att något är af kött.
Se samma ord i 2 Kor. 3: 3. När det
användes om en troende menniska,
betecknar det, dels att hon, till följd af den
genom synden förderfvade menskliga naturen,
är benägen till det onda (se Rom. 7: 14),
dels att hon af samma orsak är till sitt
förstånd inskränkt och har svårt eller är
oförmögen att fatta djupare andliga
förhållanden (se Rom. 6: 19). I den senare
betydelsen står det här. Korintierna hade
väl blifvit troende, men deras andliga
uppfattningsförmåga var genom köttet svag,
så att apostelen vid sin undervisning hos
dem måst hålla sig till de första
elementen af den kristliga kunskapen (v. 2).
Hvarje missionär uti hednaverlden får göra
samma erfarenhet. De omvända stå ofta
länge på en så låg ståndpuokt i uppfatt-
ning, att han icke kan tala till dem såsom
till andliga utan måste tala såsom till
köttsliga. — Med andliga menar apostelen i
detta sammanhang sådana, som hafva ett
af Guds ande så upplyst förstånd, att de
förmå fatta en djupare kristlig
undervisning.
tt Samma ord i Matt. 21: le. Med
detta förklarar apostelen, hvad han menat,
när han sagt, att de voro höUsUgay
nämligen att de voro såsom outvecklade barn,
vid hvilkas undervisning man måste hålla
sig till de enklaste sakerna.
tft I naturlig mening kunde de väl
vara fullväxta och gamla män, men i
Kristus, d. v. s. i anseende till sin kristliga
ståndpunkt, voro de ännu såsom
outvecklade barn. Motsatsen till barnet är den
fullkomne mannen (Kol. 1: 2 8). Jemför
äfven Joh. 16: 12 f.
2. Mjölk gaf jag eder att dricka,
icke mat,"^ tj I förmådden icke
ännu, ja I förmån icke ens nu.
* Späda barn kan man icke gifva
stadig mat. Dem måste man föda med mjölk.
Och sammalunda hade apostelen i andlig
mening gått till väga. Med mjölk menar
han då de första grunderna af den
kristliga kunskapen. Jemför Ebr. 5: 12, 6: 1
f., 1 Petr. 2: 2.
3. Tj ännu ären T köttsliga.’^
Ty när ibland eder är bitterhet
och strid, ären I icke då
köttsliga och vandren efter
mennisko-sätt?t
1 Kor. 1: 11, 11: IS. 2 Kor. 12: 20.
Gal. 5: 20.
* Det ord, som Paulus här begagnar,
är ett annat, än det han användt i v. 1.
Det betecknar, att någon i sitt beteende
låter köttet råda, så att han bär sig
köttsligt åt.
Se Rom. 13: 13 och anm. dertill,
ft såsom menniskor i allmänhet pläga
vandra.
4. Tj när en säger: Jag
tillhör Paulus, men en annan: Jag^
tillhör Apollos, ären I då icke
menniskor?’^"
1 Kor. 1: 12 f.
d. v. s. beten I eder icke då, såsom
menniskor i allmänhet pläga göra?
— 118 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
