Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 7 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 14: 4 0 —15: 3.
Pauli första bref till korintierna.
7 Kapitlet.
Undervisning om äktenskap ocli äktenskaplig
sammanlefnad (v. 1—9), om äktenskapsskilnad
(v. 10—17). Apostelen förmanar den troende
att lörblifva i den yttre ställning, hvari han
var, när han vardt troende (v. 18—24). Det
ogifta ståndets företräde (v. 25—35). En
giftoman gör derför bättre, om han icke låter sin
jungfru gifta sig (v. 36—38). Enkor göra bättre,
om de förblifva enkor, än om de träda i nytt
äktenskap (v. 89—40).
F. 29–o1 aftonsångstext femtonde söndagen efter
tref, II.
Men hvad angår det, som I
hafven skrifvit,* så är det
godt** för en menniska att icke
komina vid en qvinna.f
* Församlingen i Korint hade skrifvit
och frågat apostelen om denna sak. Inom
församlingen rådde olika tankar derom.
Somliga hade alltför lösaktiga åsigter om
förhållandet mellan man och qvinna,
andra åter betraktade sjelfva äktenskapet
såsom något orent.
i andligt afseende godt. Om
betydelsen af grundtextens ord se anm. till
Matt. 26: 10, der samma ord begagnas.
Jemför ock anm. till Mark. 9: 50.
f d. v. 8. att undvika äktenskap.
—-Att apostelen här och för öfrigt i detta
kapitel framställer det ogifta ståndet
såsom idealet för en kristen, det låter sig
icke förnekas. Dermed har han dock icke
sagt något, som strider mot Guds ord i
1 Mos. 2: 18, då ju det ena är taladt
under helt olika förhållanden än det andra.
Den troendes ställning i den onda verlden
med Kristi snara ankomst för ögonen är
en helt annan än Adams ställning i
paradiset. Och det gör, att hvad som för den
ene kunde sägas vara icke godt, det kan
för den andre vara godt. Att dock
apostelen alls icke betraktar den
äktenskapliga sammanlefnaden såsom något orent,
det är klart af hans ord i v. 3 följ.
Tvärtom ser han deri ett medel att under vissa
förhållanden förebygga osedlighet. Hans
tankar om det ogifta ståndets företräde
hafva derför alls icke kunnat hindra
honom att taga den äktenskapliga
föreningen mellan man och qvinna såsom en
bild af föreningen mellan Kristus och
församlingen. Se 2 Kor. 11: 2, Ef. 5: 2 8 —
3 2. Ty den äktenskapliga föreningen är
den innerligaste förening, som finnes på
jorden, samt såsom sådan lämpligare än
någon annan till att afbilda föreningen
mellan Kristus och församlingen.
2. Men för otuktssjndernas
skull* hafve kvar och en (man)
sin egen hustru, och hvar och
en (qvinna) hafve sin egen man.
* till hjelp mot dem. Könsdriften är
af Gud sjelf nedlagd i menniskans natur.
Den är derför i och för sig något heligt
och godt. Dess tillfredsställande kan icke
heller vara något orent, allenast det icke
sker på ett mot Guds ordning stridande
sätt. Och för att förebygga detta må hvar
och en man hafva sin egen hustru och hvarje
qvinna sin egen man, derest de iclce hafva
gäfvan att i det ogifta ståndet lefva Jcyskt,
hvilket vore allra bäst.
3. Åt hustrun betale mannen
sin skuld;* men likaledes ock
hustrun åt mannen.
* Med denna skuld menar apostelen
mannens pligt att hafva äktenskapligt
umgänge med hustrun, när hon så vill.
4. Hustrun råder icke öfver
sin egen kropp utan mannen; men
likaledes råder ock mannen icke
öfver sin egen kropp utan
hustrun. *
* Ingendera parten har derför rättighet
att undandraga sig det äktenskapliga
umgänge, som den andra begär. — Af detta
synes, huru fjerran Paulus är från hvarje
tanke på, att i den äktenskapliga
sammanlefnaden skulle ligga något orent.
5. Dragen eder icke undan
hvarandra,* om det icke sker på
grund af öfverenskommelse ** till,
en tid,f på det I mån hafva
ledighet till bönen, ff och (att I
sedan) åter mån vara tillsammans,
på det att icke satan må fresta
eder för eder oåterhållsamhets
skull, t*
* Ordagrant: beröfven icJce hvarandra,
nämligen hvad I ären hvarandra skyldiga
(v. 3), d. v. s. dragen eder icke undan den
äktenskapliga sammanlefnaden med
hvarandra.
så att begge parterna frivilligt äro
med derom.
t Att för all tid undandraga sig den
äktenskapliga sammanlefnaden med sin make
eller maka är ingen fromhet utan tvärtom,
— 134 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
