Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 14 Kapitlet - 15 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 14: 4 0 —15: 3. Pauli första bref till korintierna.
nen och icke qvinnan tillkommer det att
tala i församling. Det finnes i hela
bibeln knappt ett enda bud, som är mer
tydligt än detta. Om det derför är Guds
vilja, att qvinna skall tala äfven i
församling, så har apostelen helt säkert tagit
miste om Guds vilja i denna sak. Men
om så är, då kan han ju ock hafva tagit
miste i mycket annat, och hvar stå vi då?
Men hvad menar apostelen i 1 Kor.
14: 3 4 med att tala? Menar han hvarje
slags tal? Svaret på denna fråga ligger
i sammanhanget. I kapitlet för öfrigt har
han med talandet menat profeterandet,
undervisandet och tungotalandet. Derför böra
hans ord äfven i v. 34 fattas så. Man är
alltså icke berättigad att deri inbegripa
äfven det offentliga kedjandet. Genom ett
sådant bedjande träder qvinnan icke ifrån
sitt underordnade förhållande till mannen,
allenast hennes bön blir en verklig bön
och icke ett läroföredrag i böneform. Af
samma orsak är klart, att i apostelens ord
icke heller ligger något förbud för
qvinnan att deltaga i församlingens sång eller
att tala i en sammankomst af qvinnor eller
af barn eller att taga del i bibelsamtal,
som förekomma i de troendes samqväm
inom den enskilda kretsen (se anm. till
v. 23). Om sådant talar nämligen
apostelen här icke alls, och hans bud till
qvinnan att tiga gäller naturligtvis endast i
samma omfattning som förbudet att tala,
d. v. s. det gäller endast om den lärande
och predikande verksamheten vid den
kristna församlingens allmänna sammankomster.
Att skilja det ena från det andra är ock
i allmänhet icke så svårt, blott man icke
söTcer svårigheter. Och der verkligen
tveksamma fall äro för handen, der må man
ju lemna största möjliga rum åt en frihet,
som låter sig regleras af gudsfruktan.
Man har slutligen ock uppkastat den
frågan, om det icke må vara en kristen
qvinna tillåtet att uppträda och tala i en
allmän folksammankomst, äfven om hon är
förbjuden att göra det vid den Jcristna
församlingens sammankomster. Äfven denna
fråga afgör apostelen med fullkomlig
tydlighet. Ty när han förbjuder den kristna
qvinnan att tala i den kristna
församlingen, så gör han det på den grund, att
det för qvinnan i allmänhet är skamligt
att tala i offentlig församling af hvad slag
den vara må (v. 35). Men hvad som är
opassande för qvinna i allmänhet, det är
aldra minst passande för den Jcristna
qvinnan.
15 Kapitlet.
Verkligheten af Kristi uppståndelse (v. 1—
11). År Kristi uppståndelse verklig, så är de
dödas uppståndelse verklig (v. 12—28). Utan
tron på de dödas uppståndelse är intet kristligt
lif möjligt (v. 29—34). Beskaffenheten af de
uppståndnas kroppar (v. 35—49). Huru det skalt
gå till vid de dödas uppståndelse (v. 50—53).
Den fullkomliga segern (v. 54—57). Förmaning
(v. 58).
V. i—40 episteltext elfte söndagen efter tref,
aftonsångstext påskdagen I.
22—28 aftonsångstext tjugusjette sond. efter
tref. I.
3S—SS aftonsångstext tjugufjerde sönd. efter
tref. I.
Men jag kungör för eder,
bröder, det evangelium, som jag
förkunnade för eder,* som I ock
mottogen, i hvilket I ock stån,f
Gal. 1: 11.
* när jag var i Korint.
** genom tron. Jemför Joh. 1: ii.
Fil. 4: 9. Grundtextens ord betyder i
allmänhet få, erhålla något af någon (jemför
v. 3), sedan ock i tron antaga något.
t stån fast. Jemför kap. 10: 12, Rom.
5: 2, 2 Kor. 1; 24, Ef. 6: 14, 1 Petr. 5r
12, Joh. 8: 44.
2. genom hvilket I ock vardem
frälsta,* om I hållen fast, med
hvad ord jag förlmnnade eder
det,*’"^ derest I icke förgäfves
haf-ven blifvit troende, f
Rom. 1: 16. 1 Kor. 1: 21.
* vinnen den eviga frälsningen i Mes
sias rike. Märk, huru frälsningen
fram-ställes såsom tillkommande. Se anm. till
Rom. 5; 9.
** Korintierna voro alltid i fara att
genom villoläror komma bort från evangelii
sanning, och i sådant fall kunde
evangelium icke lända dem till frälsning.
Derför betonar apostelen här vigten af att i
tron hålla fast evangelium just så, som.
han har förkunnat det.
t Meningen är: Om I hållen fast
evangelium så, som jag har förkunnat eder
det, så värden I alldeles säkert frälsta;:
annars skulle det vara utan gagn, att I.
hafven blifvit troende, och det är ju
orimligt.
3. Ty i främsta rummet* öf~
verlemnade jag åt eder, hvad jag
ock hade mottagit,** (nämligen)?
— 178 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
