Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli andra bref till korintierna - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 1: 9 —14.
Pauli andra bref till korintierna.
* Apostelen börjar denna vers så, som
om han i det föregående sagt: vi trodde
icke, att vi skulle få behålla lifvet.
** så vidt vi sjelfva kunde se och
bedöma ställningen.
t Ordagrant: inom oss sjelfva haft
dödssvar, d. v. s. när vi frågat oss sjelfva,
huru det skulle gå, så har en röst i våra
hjertan svarat: I måsten dö.
tt Paulus hade tänkt så här: Skola vi
nu blifva räddade från döden, så beror det
helt och hållet på honom, som uppväcker
döda. Han hade betraktat sig såsom redan
död; så viss var han, att han skulle dö.
Hans räddning vore derför såsom en
uppväckelse från de döda. Jemför Ps. 107: 20.
10. hvilken räddade oss nr en
sådan död* och skall rädda oss,*"^
på hvilken vi hafva satt vårt hopp,
att han ock vidare f skall rädda
oss,
2 Tim. 4: 18.
* Ordagrant: ur en så stor död,
Apostelen kallar den stora dödsfaran för en
stor död och framställer den såsom en
väldig fiende, som redan hade honom i sitt
våld, men måste släppa honom.
äfven här. Den dödsfara, i hvilken
apostelen hade varit, fortfor alltså på
något sätt, ehuru han nu icke vidare var i
Asien utan i Macedonien. Fienderna i
Asien förföljde honom med sina
stämp-lingar äfven der.
f allt framgent.
11. när äfven I ären med
be-hjelpliga för oss genom bönen,*
på det att** från många ansigtenf
tacksägelser för den oss
vederfarna nådegåfvanff må genom
många hembäras (åt Gud) för vår
skull, t*
Rom. 15: 3 0. Fil. 1: 19. Filem. 22.
* då äfven I, likasom andra
församlingar, med edra förböner understödjen oss
i våra egna böner.
** Hvad som skulle blifva följden af
deras förbön framställer apostelen såsom
det på förhand afsedda ändamålet. Se
anm. till Matt. 23; 35.
f Den tacksamhet, som hjertat känner,
afspeglar sig på det glada anletet och
stiger derifrån i tacksägelse upp till Gud.
ft Med nådegåfvan menar apostelen
sin räddning nr den omskrifna dödsfaran.
t* De många, som bedit för apostelen,
skulle få tacka Gud för hans skull, sedan
han blifvit räddad.
12. Xy* vår berömmelse är
denna: vårt samvetes
vittnesbörd,** att vi i Guds helighet
och renhet, f icke i köttslig
vishet utan i Guds nåd hafva
umgåtts i verlden men synnerligen
hos eder. ft
1 Kor. 2: 4, 13. 2 Kor. 6: 6 f.
* Apostelen begynner nu här att
rättfärdiga sig gentemot alla belackare.
** Sin visshet, att korintierna och
andra församlingar skola hjelpa honom med
sina böner, grundar han på sitt goda
samvetes vittnesbörd. Om han icke hade haft
ett godt samvete beträffande sin vandel
bland dem, så hade han icke kunnat räkna
på, att de skulle bedja för honom.
f Med Guds helighet och renhet menas
en sådan helighet och renhet, som Gud
verkat. Jemför anm. till Rom. 1: 17. Ooi
betydelsen af ordet renhet se anm. till 1
Kor. 5: 8.
tt Ordagrant: i mer öfverflödande mätt
hos eder. Apostelen hade inom
församlingen i Korint haft mycket rikligare
tillfällen än annorstädes att ådagalägga sin
vandels renhet och helighet.
13. Ty* vi skrifva icke annat
till eder, än hvad I läsen** eller
ock t kännen. Men jag hoppas,
att I intill slutet ff skolen känna
Paulus har i föregående vers berömt
sig af sin rena vandel bland dem. Nu
gifver han skäl för denna sin berömmelse.
** Med det, som vi skrifva till eder,
mena vi ingenting annat, än hvad I läsen.
I behöfven derfÖr icke tänka, att bakom
våra ord ligger någon annan mening. (Se
anm. till 1 Kor. 5: 11.) Apostelens
belackare hade försökt inbilla korintierna,
att han i verkligheten icke tänkte så, som
han skref. Jemför kap. 10: 10.
f på annat sätt än genom bref.
ft intill denna tidsålders slut. Paulus
tänkte sig detta slut nära förestående. Se
anm. till 1 Kor, 15: 51.
14. — såsom I ock delvis
haf-ven känt oss* — att vi äro eder
berömmelse, såsom ock I ären
vår, på vår herre Jesu dag.**
— 196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
