- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
230

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli andra bref till korintierna - 10 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap, 10: 8 —13. Pauli andra bref till korintierna.

8. Tj om jag än något mer*
skall berömma mig af vår makt,**
som herren har gifvit till edert
uppbyggande och icke till edert
nedrifvande, t så skall jag icke
komma på skam,’{-f

2 Kor. 12: 6, 13:
lo-än jag redan gjort (v. 3—6).

** vår apostoliska myndighet. Om
betydelsen af det grekiska ord, som vi här
öfversatt med makt, se anm. tillJoh. 1: 12.

t Församlingen liknas vid ett hus, med
hvars uppbyggande apostelen var sysselsatt
(se 1 Kor. 3: le). Villolärarena refvo ned.
Den myndighet, hvarmed de det gjorde,
var ej af herren.

ff Ingen skall kunna visa, att jag
berömt mig af något, som icke var sant.

9. på det jag icke må synas
likasom skrämma eder genom
bref-ven;*

* på det ingen må tro, att mina bref
äro lösa skrämskott från en, som saknar
apostolisk myndighet. — Apostelen offrar
i kärleken gerna allt för församlingen
såsom allas träl (kap. 4: 5). Men gäller det
upprätthållandet af hans apostoliska
myndighet, då låter han icke leka med sig.
Undfallen och öm om de svaga, reser han
sig såsom ett lejon mot dem, som rifva
sönder församlingen, och skär med djerf
hand upp hvarje böld, som han ser på
församlingskroppen.

10. ty bref ven,* säger man,
äro visserligen vigtiga** och
kraftiga, men den lekamliga
närvaron f är svagff och talet
förak-tadt.f*

* Apostelen hade nämligen förut
skrif-vit minst två bref till dem. Se anm. till
1 Kor. 5: 9.

** Ordagrant: tunga. Deras innehåll
väger något, så att det ingifver aktning
(respekt).

t Ordagrant: kroppens närvaro.

ff när han är närvarande, uppträder
och handlar han utan kraft. Hvad som
gifvit anledning till denna förebråelse, kan
man förstå af apostelens egna ord i 1 Kor.
2: 3 f.

f* hans muntliga predikan och
förmaningar vinna ingen respekt.

11. Detta må den så
beskaffade* tänka, att sådana som vi
äro i ordet genom bref, (när vi
äro) frånvarande, sådana (äro vi)
ock närvarande i handlingen.**

2 Kor. 12: 20, 13: 2, 10.
den som säger så.

Apostelen var sig nog lik; men
förhållandena inom församlingen voro nu
andra, än när han var i Korint. Derför
hade han ock måst uppträda i brefven på
annat sätt. Och att han under olika
förhållanden uppträdde på olika sätt, det var
ingen dubbelhet hos honom. Se v. 1.

12. Ty vi drista icke att
inräkna eller likräkna oss sjelfva
med några af dem, som förorda
sig sjelfva;* utan dessa, mätande
sig sjelfva efter sig sjelfva och
jemförande sig sjelfva med sig
sjelfva,** äro utan förstånd.f

2 Kor. 3: 1, 5: 12.

* Med dessa »några» menar han
villolärarena i Korint. De hörde till den
sortens menniskor, som förorda sig sjelfva.

I stället för att j em föra sig med
andra, hvilket skulle vara egnadt att slå
ned deras högmod, jemföra de sig med
sig sjelfva, och då blifva de i sina egna
ögon förträffliga; då tycka de sig vara
mycket visa och dugtiga. Märk, huru
apostelen i sjelfva ordalagen gisslar deras
sjelfförträfflighet.

f fastän de tycka sig vara mycket kloka.

13. Men vi skola icke
berömma oss till det omåttliga* utan
efter måttet af den gräns, som
Gud tilldelat oss såsom mått, att
nå äfven ända till eder.**

2 Kor. 11: 18, 12: 5 f. 1 Kor. 12: 11.

* så att vi öfverskrida det tillbörliga
måttet. Jemför Rom. 12: 8.

När Gud bestämde gränsen för det
område, inom hvilket vår verksamhet skulle
utsträcka sig, så förlade han äfven eder
stad inom denna gräns. Derför skola vi
icke berömma oss af något, som ligger
utanför denna gräns eller inom en annans
område (se Rom. 15: 20). Med dessa ord
gisslar apostelen villolärarena. Dessa trängde
nämligen in på ett område, som Gud icke
hade tillmätt dem. Der försökte de rycka

— 230 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free