Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakobs bref - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakobs bref.
Kap. 1:. 1—9.
Ap. G. 23: 2 6, 2 Joh. v. 10 f. Det
vanliga hebreiska helsningsordet betyder:
Frid vare åt dig.
2. Ansen det för all glädje *
mina bröder, när I fallen i**
mångahanda frestelser,!
Matt. 5: 11 f. Ebr. 12: ii. 1 Petr.
1: 6.
* d. v. s. idel glädje. Se Jesu ord i
Matt. 5: 11 f.
** Grundtextens ord betecknar, att man
råkar i något så, att man alldeles
ömsintes deraf.
t Såsom sammanhanget visar, menar
författaren förföljelser, som de troende
måste utstå för sin tros skull (se v. 12,
kap. 2: 6 f., 5: 4 följ.). I dessa
förföljelser låg en frestelse för dem att tröttna
och öfvergifva Kristus. Se anm. till 1 Petr.
1: 6, der samma uttryck står.
3. vetande, att allt, som
pröf-Tar eder tro,* verkar uthållighet.
Rom. 5: 3.
* Ordagrant: eder tros pröfningsmedel.
Se anm. till 1 Petr. 1: 7, der samma
uttryck står. Förföljelserna äro goda
pröfningsmedel för tron (Rom. 5: 3).
4. Men uthålligheten hafve ett
fullkomligt verk,* på det I mån
vara fullkomliga och hela,** icke
lidande brist i något, f
* d. v. s. må eder uthållighet i
frestelserna göra ett fullkomligt verk, så att I
aldrig svigten, aldrig gifven efter, utan
hållen stånd och öfvervinnen i allt.
** Genom att hålla ut i alla frestelser
skulle de sjelfva fullkomnas. »Fullkomlig
och hel» äro två ord för samma sak. Det
förra uttrycker, att man uppnått målet;
det senare att man är i alla delar utan
brist.
f Ordagrant: icke blifvande efter i
något. Samma ord i v. 5. Att blifva efter
Ht att i något stycke icke nå målet. Detta
iir motsatsen till att vara fullkomlig och
hel.
5. M en om någon af eder
lider brist på vishet,* så må han
bedja af Gud, som enfaldigt**
^ifver åt allaf och icke före-
brår, ff och denf* skall gifvas
honom.
Ordspr. 2: 3 f. Matt. 7: 7 f. Jak.
5: 13 f.
* den andliga vishet, som gör det
möjligt för en troende att i alla förhållanden
inse och göra det, som är rätt och Gud
behagligt. Under förföljelser och dermed
förenade frestelser är en sådan vishet
alldeles särskildt af nöden för de troende.
** d. v. s. af uppriktigt hjerta utan
bi-afsigter. Se anm. till Rom. 12: 8.
t åt alla, som bedja.
tt När menniskor gifva, så händer det
ofta, att de på samma gång göra den
bedjande allehanda hårda förebråelser. Så gör
icke Gud.
t* d. v. s. visheten.
6. Men han bedje i tro,*
intet tviflande, tj den tviflande
liknar en hafsvåg, som drifves och
kastas af vinden.**
Matt. 9: 28, 21: 21. Mark. 11: 24.
* i tro på bönhörelse.
** Den tviflande kastas hit och dit och
kan aldrig vara stilla i sitt sinne.
7. Ty* icke må denna
menni-ska tro, att hon skall få något
af herren,**
* Sammanhanget är: Må han icke tvifla,
ty den som tviflar, har ingen bönhörelse
att vänta.
** Den som vill hoppas bönhörelse,
måste vara stilla inför Gud. Men det kan
den tviflande icke vara. Se nästa vers.
8. (hon som är) en
dubbel-hjertad man,* ostadig i alla sina
vägar.**
* Ordagrant: dubbelsjälad man, d. v. s.
en man, hvars själ dragés åt två håll. Han
har, så att säga, två själar: den ena vänder
sig till Gud i bön, den andra vänder sig
från honom i tvifvel.
** Såsom i sitt inre så kastas han ock
i sitt yttre lif hit och dit. Det är ingen
frid i hans hjerta och ingen stadga i hans
kristliga lif.
9. M en* den ringe brodern**
berömme sig i sin höghet, f
* Författaren kommer här tillbaka till
det, som han talat om i v. 2—4. Ver-
— 589 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
