Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakobs bref - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 2: 14 — 22.
Jakobs bref.
De voro en förstlingsfrukt af Kristi
fräl-sareverksamhet. Frälsningen tillkom i
första rummet judarna (Bom. 1: 16) och
predikades derför allra först bland dem De
första troende voro ock judar. Se Matt.
10: 6, 15: 24. I Upp. 14: 4 begagnas
samma uttryck i något annan betydelse.
t* d. v. s. bland alla troende. De
troende äro nämligen nya skapelser af Gud.
Se 2 Kor. 5: 17, Ef. 2: lo, 4: 24, Kol.
3: 10. Och förstlingen bland dem äro
de troende af Israel. — Somliga
bibeltolkare tro, att Jakob syftar på verldens
nyskapning (Matt. 19: 2 8) och säger, att
de troende menniskorna äro förstlingen
af de skapade ting, som höra till den nya
verlden. Jemför Rom. 8: 19—22. Detta
Ir dock mindre sannolikt.
19. Veten, mina älskade
bröder;* men** vare livarje
menni-ska snabb till att höra,-f
långsam till att tala,ff långsam till
vrede, f*
Jak. 8: 1 följ.
* Grundtextens ord kunna ock
öfver-sättas: I veten det, mina älskade bröder,
<’nämligen hvilken nåd I hafven erfarit af
Gud).
** Genom detta men sättes det följande
i motsats mot det föregående: Är Gud
sådan, som nu är sagdt (v. 16 följ.), då
boren I å eder sida med stillhet höra,
mottaga och göra hans ord.
t Detta är en allmän sats, som Jakob
här tillämpar på de troende så, att de böra
vara snabba till att höra Guds ord.
tf En menniska bör ej vara snar till
att tala, ehvad det än må gälla. »Tala
är silfver, men tiga är guld», säger
ordspråket. Isynnerhet böra de troende
iakttaga detta. Den som mycket talar, han
syndar mycket.
t* Det var lätt för de fattiga troende
judarna i deras tryckta belägenhet att
retas till otålighet och vrede både mot Gud
och menniskor. Derför framhåller Jakob
.just denna sak.
20. Ty en mans vrede verkar
icke Guds rättfärdighet.*
* d. v. s. det som är rätt inför Gud.
21. För den skull hafvande
lagt bort all orenbet* och
öfver-mått** af ondska,*** mottagen i
saktmod det inplanterade f
ordet, ff som kan frälsa edra
själar, f^
Kol. 3: 8. 1 Petr. 2: 1 f. Luk. 8:
11, 15.
* Ordet orenhet kan här antingen tagas
för sig i betydelsen: oseäligt väsen, eller
ock förenas med det följande, så att
meningen blir: orenhet af ondsha, I senare
fallet framhåller Jakob ondskan såsom
något, som orenar den troende. Det förra ■
torde vara att föredraga. Författaren
nämner först orenhet i allmänhet och sedan
ondskan såsom ett särskildt slag deraf.
Ordagrant: öfverflöd, d. v. s. en
öf-vermåttan stor myckenhet. Se Rom. 5: 17,
2 Kor. 8: 2.
*** Med detta uttryck vill författaren
naturligtvis icke säga, att det gifves »en
måttlig» ondska, som ej behöfver läggas
bort, utan han framhåller endast, att hos
hans läsare fans mycken ondska. Och
den skulle de lägga bort.
t Guds ord liknas ofta vid en säd, som
sås i jorden (jemför Matt. 13).
tt Om sinnet är upprördt af ondska,
så är man ur stånd att mottaga ordet.
Dertill fordras nämligen saktmod, d. v. s.
ett stilla och lugnt sinne. Jemför kap. 8:
13, Matt. 5: 4. Guds ord hade blifvit
in-planteradt i dem vid deras omvändelse.
Men för det andliga lifvets bestånd och
utveckling behöfde de åter och åter höra
samt i sina hjertan mottaga det.
t* Se Rom. 1: 16. Märk för öfrigt,
huru författaren framställer de troendes
frälsning såsom tillkommande. De äro
omvända och pånyttfödda, och de sJcoIa varda
frälsta, om de hålla ut i tron intill änden
(Matt. 10: 22). Se anm. till Rom. 5: 10.
22. Men värden* ordets görare
och icke blott hörare, bedragande
eder sjelf va.**
Matt. 7: 21, 2 4. Rom. 2: 13. 1 Joh.
3: 7.
* Författaren säger icke blott våren
utan värden. Ingen är kommen derhän
i lydnad för Guds ord, att han icke
behöfver komma längre. Se anm. till Joh.
15: 8. »Här är icke så mycket ett
varande som fastmer ett vardande» (Luther).
** Den som tror, att det är nog att
höra ordet, han bedrager sig. Detta var
ett hos judarna vanligt fel. Se frälsarens
liknelse i Matt. 21: 3 3 följ. och Pauli ord
i Rom. 2: 13, 17 följ.
— 592 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
