Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 8 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
8:17-25.
Evangelium enligt Matteus.
* I den grekiska grundtexten ligger
tonvikt på ordet han
- han, just han
och ingen annan.
** Den profetia, vilken nu
fullbordades, läses i Jes. 53: 4. Att bära någons
sjukdomar vill alltså icke säga att bliva
sjuk i hans stälte utan att antaga sig
den sjuke och hjälpa honom till hälsa.
Sammalunda heter det: bära andras
bördor (Gräl. 6), när man antager sig de
betryckta för att hjälpa dem. Hos
profeten syfta orden (bildlikt) även på
synders bärande. Jesus antog sig
syndare med alla deras synder och
lidanden för att hjälpa dem till
rättfärdighet och hälsa. Märk, att vi här hava
en apostolisk förklaring över, vad det
i Jes. 53 vill säga att bära en annans
elände.
18. Men när Jesus såg många
folkskaror omkring sig, bjöd han,
att man skulle fara över till
andra stranden.
19. Och en ensam*
skriftlä-rare kom fram och sade till
honom: Lärare, jag skall följa dig,
varthelst du än går.
Luk. 9: 57.
* Att skriftlärare kommo till
Jesus för att följa honom, var allenast
enstaka händelser. Därför säger
evan-gelisten: en ensam skriftlärare.
Folket däremot kom ofta hoptals till
honom (Joh. 4: 39).
20. Och Jesus sade till honom:
Rävarna hava kulor och
himmelens fåglar hava nästen, men
Människans son* har icke (en
plats), där han kan luta sitt
huvud.**
* Så kallar Jesus sig med
hänsyftning på profetian i Dan. 7: 13. Han
är den »Människans son», som Daniel
profetiskt såg, åt vilken blevo givna
välde, ära och konungadöme, vilken
alla folk, släkter och tungomål tjänade,
vars välde är ett evigt välde, och vars
rike aldrig skall förstöras. I uttrycket
»Människans son» framhåller Herren
alltså icke blott sin verkliga mandom
utan framför allt sitt ämbete såsom den
i Gamla testamentet utlovade Messias
eller Kristus.
** Såsom ville han säga: överräkna
bekostningen (Luk. 14: 28) ; väntar du
att hos mig finna utvärtes härlighet,
så bedrager du dig. Jag har icke ens
en sovplats, som jag kan kalla min egen.
21. Men en annan av
lärjungarna* sade till honom: Herre,
tillåt mig först** gå bort och
begrava min fader.
* Enligt Luk. 9: 59 var denne man
ännu icke lärjunge, men uppmanades
av Jesus att bliva det. Matteus kallar
honom alltså lärjunge därför, att han
var lärjunge, när Matteus skrev
berättelsen om denna händelse. Se kap. 4:
18, där evengelisten kallar Simon för
Petrus, innan Jesus hade givit honom
det namnet. Jämför ock kap. 9: 9.
** d. ä. innan jag följer dig. Det
var en sed hos judarna att begrava de
döda samma dag de dogo.
22. Men Jesus sade till
honom: Följ du mig och låt de
döda* begrava sina egna döda.
* Låt de andligen döda begrava de
lekamligen döda. Det var visserligen
böners plikt att begrava sina döda
föräldrar (1 Mos. 25: 9); det kan icke
heller Herren här i allmänhet förbjuda.
Men i detta särskilda fall såg han en
fara för mannen, om han kom tillbaka
till sin faders hus. Det gällde ett
bestämt och tvärt avbrytande av alla
förbindelser med anförvanter, vilka
annars, enligt Herrens förutseende, hade
blivit honom en snara till fall och
fördärv. - Enligt Lukas tillade Herren:
Gå du åstad och förkunna Guds rike
(Luk. 9: 60). Han kallade alltså
denne man till predikare.
23. O ch när han steg i båten,
följde hane lärjungar honom.*
* Denna händelse omtalas även av
Markus (4:
35-41) och Lukas (8:
22-
25).
24. Och se, en stor storm
uppstod på havet, så att båten
överhöljdes av vågorna;* men han
själv sov.**
* och började fyllas med vatten
(Mark.).
** i bakstammen på ett hyende
(Mark.). Han sov lugn, ty det var ingen
fara, ehuru det såg så ut. För
lärjungarna däremot framstod hans sömn
så, som bekymrade han sig intet om
dem och deras nöd (Mark. 4:38). Så
orätt kunde de bedöma honom.
25. Och de gingo fram och
väckte honom, sägande: H
fräls, vi förgås.
[–-]
{+—+} 36
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
