Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
1:38-47.
Evangelium enligt Lukas.
ingenting sade åt Josef utan lämnade
saken helt och hållet i Guds hand.
39. Men i de dagarna stod
Maria upp och for till
bergsbygden* med hast** till en stad i
Juda;t
[-.-]
{+•+} d. v. s. Juda bergsbygd.
** Det var för henne viktigt icke
blott att få hälsa på och glädjas med
Elisabet över det underbara, som bägge
hade erfarit, utan ännu mer att få se
det tecken, som ängeln hade angivit
till stadfästelse av hennes tro (v. 36). [––]
{+-—+} Märk för övrigt den utomordentliga
finhet i berättelsen, som ligger däri,
att evangelisten intet berättar om
själva avlelsen utan låter den slöja,
som vilar över denna i sitt slag enstaka
underbara händelse, ligga orörd.
Jämför därmed hans helt naturliga
berättelse om Elisabets havandeskap (v. 23
f.). Det är därför att gå det heliga för
nära, när man sysselsätter sig med
gissningar om tidpunkten, när Maria
vart havande o. s. v.
f d. v. s. en inom Juda stamområde
belägen stad, ovisst vilken, möjligen
He-bron. Kanske är dock ordet Juda här
helt enkelt den åsyftade stadens eget
namn. I sådant fall skulle man
översätta: »till staden Juda» (jfr kap. 2:
4). Denna stad vore då utan tvivel
den i Jos. 15: 55, 21: 16 omnämnda
präststaden Jutta.
40. och hon kom in i
Sakarias’ hus och hälsade Elisabet.
41. Och det skedde, när
Elisabet hade hört Marias hälsning,
spratt* fostret till i hennes
moderliv, och Elisabet vart uppfylld
med helig ande
* Samma ord i kap. 6: 23.
42. och ropade till med högt
rop och sade: Välsignad du
ibland kvinnor,* och välsignad
ditt moderlivs frukt!
* d. v. s. du är välsignad framför alla
andra kvinnor. Om betydelsen av
ordet välsigna se anm. till Matt. 25: 34.
43. Och vadan (sker) mig
detta, att min Herres* moder
kommer till mig?
? d. ä. Messias. Elisabet kände
omedelbart genom den helige Anden,
att Maria redan bar den kommande
Messias i sitt moderliv.
44. Ty se, så snart rösten av
din hälsning hade kommit i
mina öron, spratt fostret i fröjd*
till i mitt moder liv.
* Fostrets rörelse i moderlivet
uppfattades av Elisabet såsom ett uttryck
av glädje vid känslan av Messias’
närhet. Huru bibeln även annars talar om
medvetslösa varelsers glädje, se Jes.
14: 8, 1 Krön. 16: 33, Ps. 96: 11, 12.
45. Och salig hon, som trott,
att* det skall fullkomnas,** som
blivit talat till henne från
Herren.t
Luk. 11: 28.
* Grundtextens ord kan även
översättas med ty. Om man översätter det
med att, så prisas Maria salig därför,
att hon trodde, att allt skulle
fullkomnas, som Gud hade lovat henne,
översätter man det åter med ty, så prisas
Maria salig därför, att allt, som Gud
hade lovat, skulle fullbordas. Då
emellertid löftets fullbordan icke var
beroende av Marias tro (såsom icke
heller löftet till Sakarias vart om intet
genom dennes otro, v. 20), så är den
förra uppfattningen att föredraga. En
jämförelse mellan Sakarias å ena
sidan och Maria å andra sidan har
visat Elisabet, huru mycket saligare
Maria var, som hade trott allt
- fastän
de ju voro lika däri, att löftena till
den ena såväl som till den andra skulle
gå i fullbordan.
** Ordagrant: att fullkomning skall
vara åt det, som o. s. v.
f Det, som Gabriel hade talat, var
talat från Herren.
46. Och Maria sade: Min själ
upphöjer* Herren,
* Samma ord som i Fil. 1: 20. Det
betyder egentligen göra^stor. I denna
betydelse förekommer det Tiär nedan i
v. 58, där det säges, att Gud gjort sin
barmhärtighet stor.
47. och min ande* har fått
fröjd över Gud, min Frälsare;**
* Om uttrycken själ och ande se
anm. till Matt. 6: 25. Den fröjd, som
hennes ande hade fattat, gav sig luft i
själens lov. »An4ejL.fejleji
Jxögsta^^d-lasJte_deLen__ajv__^äjo^iskan, varigenom
Éon är skicklig att fatta obegripliga,
osynliga, eviga ting; kortéligen,:
an-den ar" det hus, i vilket tron och Gud»
ord bo» (Luther).
[–-]
{+—+} 248
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
