Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 13 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes, Kap. 13:
24-33.
han viskande. Petrus låg således icke
närmast men nära Johannes.
** Petrus tog för givet, att
Johannes hade fått veta det.
25. Då lutade sig denne så*
intill Jesu bröst** och sade till
honom: Herre, vem är det?
* såsom han låg. Jämför kap. 4: 6.
** Eller enligt en annan läsart:
Denne, som låg intill Jesu bröst, sade
o. s. v.
26. Jesus svarade: Den där är
det, åt vilken jag skall doppa
biten* och giva honom. När han
alltså hade doppat biten, tog han
och gav den åt Judas, Simon
Iskariots son.**
* d. v. s. den bit, som han just nu
fattade eller höll i sin hand. Denna bit
kunde vara ett stycke bröd eller kött
(sannolikt det förra), som Jesus
doppade i den till måltiden hörande såsen.
** Iskariot betyder en man från
staden Kariot. Här betecknas Judas’
fader med detta tillnamn. Att Herren
räckte Judas biten, skedde väl icke
utan hänsyftning på hans ord i v. 18.
Möjligen låg ock däri ett yttersta
försök att väcka Judas till besinning.
27. Och efter den biten
- då
for Satan* in i denne.* Alltså
sade Jesus till honom. Skynda
på,** vad du gör.
* Därmed var han fullständigt i
Satans våld utan möjlighet till
sinnesändring och frälsning.
** Ordagrant: Gör hastigare. Judas
syntes dröja. När ingen möjlighet till
sinnesändring vidare fanns, bad Herren
honom att nu skynda på med det verk,
som han förenade. Jesus var för sin
del beredd att lida, vad som var
bestämt.
28. Men ingen* av dem, som
lågo till bords, förstod, vartill
han sade (detta) åt honom;
* alltså icke ens Johannes. Denne
visste väl nu, att Judas var den, som
Herren åsyftat med de förskräckliga
orden i v. 18 och 21. Men att han just
nu skulle överlämna honom i fiendernas
våld, det kunde Johannes visserligen
icke tänka sig; och allra minst anade
han, att en sådan mening skulle ligga
i Jesu ord till honom.
29. ty några menade, att eme-
dan Judas hade penningskrinet,
sade Jesus till honom: Köp, vad
vi hava behov av till högtiden,*
eller att han skulle giva de
fattiga något.**
Joh. 12: 6.
* d. v. s. påskhögtiden. Den måltid,
om vilken kap. 13 handlar, var alltså
icke påskmåltiden utan hölls före
påsken (v. 1). Se anm. till kap. 18: 28.
** Jesus delade med sig åt de fatti
ga även av de gåvor, som han själv
fick.
30. När denne alltså hade
tagit biten, gick han strax ut; men
det var natt.
31. När han alltså hade gått
ut, sade Jesus: Nu har
Människans son blivit förhärligad, och
Gud har blivit förhärligad i
honom.*
* Sedan förrädaren gått, upphör den
inre skakning, vari Jesus de sista
ögonblicken befunnit sig (v. 21), och han
utbrister i lov, Hans verk på jorden
står för hans ögon, såsom vore det
redan fullbordat. Genom detta verk är
han själv förhärligad på jorden,
all-denstund hans väsentliga frälsareära
består i fullgörande av hans
frälsareverk; genom samma verk är ock
Fadern förhärligad i honom på jorden,
alldenstund det är Fadern, som i Jesu
verk utför sitt frälsningsråd. Härom
se kap. 17: 4. Huru sålunda enligt ett
vanligt språkbruk något tillkommande
framställes, såsom vore det redan
förflutet, därom se anm. till kap. 3: 18.
32. Om Gud har blivit
förhärligad i honom, så skall ock
Gud förhärliga* honom i sig,**
och han skall strax förhärliga
honom.
* genom att upptaga honom i den
himmelska härligheten.
** Guds egen härlighet skall vara
Sonens härlighet. Av denna skall han
bliva delaktig genom att återgå till
Fadern. Jämför Kol. 3:1.
33. Mina barn,* ännu något
litet är jag med eder; I skolen
söka mig,** och såsom jag sade
till judarna: Dit jag*** går
[–-]
{+—+} 605
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
