Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schildt, Runar. Hemkomsten och andra noveller. A. B. 1919. 314 s. 7:75.
De fyra novellerna i denna bok röra sig alla med motiv från de senare årens oroligheter
i Finland, skräcken under rödgardisternas skändligheter, spioneriet, osäkerheten. Och dock är det
knappast själva motivvalet som mest fängslar: det är det slående trovärdiga, intimt säkra i det
psykologiska man måste beundra, det levande och fast gestaltade hos de skildrade karaktärerna.
Det är helt enkelt förträffligt alltsammans: själva berättelsernas fabel, sinnestillstånd och
stämningar liksom miljö- och naturskildringar. »Hemkomsten», den novell, varefter samlingen
uppkallats, skildrar hur en hederlig gammal gumma av kärlek till sin förlorade son, som blivit
rödgardist och nu av fruktan för straff håller sig dold i skogarna, övervinner alla svårigheter,
hittar på tusen finter för att kunna hjälpa honom med mat och varjehanda. Det är helt enkelt
ypperligt; novellen växer ut till en apoteos över modershjärtats allt besegrande kärlek. — I de
senaste årens svensk-finska novellistik intager denna samling ett mycket högt rum — hellre än
mycket annat bör den anskaffas till biblioteken. Hj. L—n.
Siwertz, Sigfrid. Vindros. [Dikter.] 2 uppl. A. B. 1919. 142 s. 9:—.
En filosofs, en tänkares svala reflexionsdikter med mycken vidd och resning. Det är
dikter, skrivna mera av ett reflekterande intellekt, än av en varm känsla. Omedelbarhet,
impulsivitet är nästan helt främmande för Siwertz; det genomtänktas svala klarhet och höga ro vilar
över denna förnämt kyliga, abstrakta diktning. Hur vitt skild, hur högt över dagens alla
små subjektiva exklamationer är den ej! Formen är klassisk i sin medvetna behärskning, alltid
säker om medlen för konstnärlig verkan. Vare sig han besjunger olika åldrars olika känslor
och synpunkter, eller med bister skalkaktighet skildrar människornas evigt samma skryt och
feghet, såsom i »Den störda commedian» eller besjunger Shakespeare i blankvers, erinrande om
mästarens egen, alltid är det samma svala tankes fina utkristalliseringar. Det är som att komma
upp på en bergshöjd med fri och hög utsikt åt alla håll. Det kan tyckas som vore denna
förnäma, äkta och genomreflekterade diktning ej alltför lättillgänglig för en större allmänhet;
det glädjande faktum bör därför påpekas, att Vindros redan utgått i andra upplagan. Hj. L—n.
Svenson-Graner, Carl. Den spelande linden. Lb. 1919. 245 s. 6:50.
En räcka folklivsskildringar, stundom med viss sagoton. Älskvärda men obetydliga. Rg.
Welinder, Hélène. Vid skampålen. En berättelse om Robinson Crusoes
författare. Bv. 1919. 128 s. 3:75.
Boken ger en för Defoe mycket smickrande och nog något idealiserad skildring av den
episod i Defoés liv, då han med skampåle och fängelse fick sona sin ryktbara pamflett mot
de högkyrkliga. Bokens fel äro en viss naivitet och förnumstig småborgerlighet. H. H.
Wikner, Pontus. Vittra skrifter. Utg. av Adolf Ahlberg och Theodor
Hjelmqvist. D. 1, 2. A. B. 1919. 9:—, 4:50.
D. 1. Berättelser och skisser. — D. 2. Tal, dikter m. m.
De båda volymerna utgöra begynnelsen av den Wiknersupplaga, som ombesörjes av A.
Ahlberg och T. Hjelmqvist. Såsom synes av förlagets anmälan, skall editionen omfatta vittra,
populärfilosofiska och religiösa skrifter samt brev, alltså sådant, som bör kunna påräkna intresse
från en större allmänhet. Enligt vad undertecknad har sig bekant, är det emellertid möjligt,
att till de nämnda arbetena fogas ett supplement, innehållande Wikners rent vetenskapliga
avhandlingar.
De vittra skrifterna äro av gammalt så väl kända, att jag ej behöver karakterisera dem.
En förträfflig karakteristik har lämnats redan av deras förste utgivare, Karl Warburg, vars
inledning bibehållits i den nya upplagan. I denna ingår ganska mycket nytt, både sådant, som
förut ej varit tryckt, och sådant, som endast offentliggjorts i numera svårtillgängliga publikationer.
Av det nya har somligt väsentligen intresse på grund av det ljus det sprider över Wikners
personlighet, annat sluter sig värdigt till de av Warburg samlade vitterhetsalstren. Särskilt må
framhållas den utförliga berättelsen »En sommarsvaghet», som av F. Böök erhållit ett
synnerligen vackert vitsord.
Texten har reviderats efter originalmanuskript och första tryck. Stavning m. m. har moderniserats
på grund av förlagets uttryckliga önskan, för att den nya upplagan måtte verka så tilltalande
som möjligt på våra dagars publik. T. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
