Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Kinas bokvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Papperets uppfinning var givetvis inte undanstökad i ett slag. Det skedde i
flera etapper, varom den kinesiska litteraturen ger oss ganska goda upplysningar.
Redan långt före Ts’ai Lun, när sidenet visade sig för dyrt såsom skrivmaterial,
gjorde man ett slags papper av silkestrassel. Man blötte och stötte det
till en massa, en pasta, och uppfångade på ett slags gles matta en tunn
beläggning, som vid torkning blev en sorts sidenpapper. Emellertid var även detta
material för kostbart och svåråtkomligt, och Ts’ai Luns förtjänst var, att han i
stället för sidensubstansen satte material av ringa värde men som gav bättre resultat:
barken av pappersmullbärsträdet, hampknoppar, tyglump och gamla fiskenät. Han
beredde av dessa en massa som han uppfångade på redan förut uppfunnet sätt i
tunna skikt, och hade därmed åstadkommit ett smidigt, jämnt och tunt skrivmaterial
av billigaste slag. Hans uppfinning vann kejsarens höga gillande och spreds
hastigt. Sven Hedin har i själva verket i den lilla oasstaden Lou-lan vid
Lop-nor, som han upptäckte och där han företog grävningar, samlat en hel del
provstycken av tidigt papper, och dessa fragment torde utan tvivel vara de äldsta
pappersfynd som existera och över huvud äro tänkbara. Vissa utav dem visa
genom sin skrifttyp att de måste ha skrivits inom det närmaste århundradet efter
Ts’ai Lun’s uppfinning. Hedins fynd äro så mycket intressantare, som de uppvisa
ett flertal typer, vilka illustrera det tidiga experimenterandet efter flera linjer.
Där finns såväl papper med en grov, grå nätartad massa, vilken för en i tankarna
uppgiften att Ts’ai Lun bl. a. använde fiskenät, som brunaktiga, läder- eller
filtartade sorter, röjande lumpmaterialet, och därtill, från något senare etapper, fint
gult eller vitt papper av betydligt högre kvalitet. Att dessa dyrgripar funnit vägen
till det avlägsna Lou-lan förklaras av det faktum att en av de stora karavanruterna,
en av de stora stråkvägarna mellan Kina och den romerska Orienten, strök
fram just över Lou-lan.
Papperets uppkomst kan ju med goda skäl sägas vara grundvalen för vår moderna
västerländska bokteknik. Det var först sedan det klumpiga och dyra pergamentet
ersatts med ett lättare och billigare material som mångfaldigande i större skala
kunde ske i Västerlandet. Det är välbekant att papperet, trots namnet, historiskt
ingenting har att göra med det egyptiska papyrusmaterialet och dess förarbetande
till skrivmaterial. Papyruspapperet hade ju utträngts av och under långa tidsrymder
ersatts med pergament, när detta material sent omsider ersattes med papper,
infört såsom direkt kulturlån från kineserna. Vi ha t. o. m. exakta data för
detta evenemang. År 751 e. Kr. blevo araberna i Samarkand angripna av
kinesiska trupper — kineserna hade nämligen just under T’angdynastien på
6—800-talen sin kraftigaste expansionstid i västlig riktning och behärskade under långa
tidsrymder hela Centralasien med dess många blomstrande samhällen. Vid tillfället
i fråga togo araberna kinesiska krigsfångar, av vilka några voro kunniga i
papperstillverkning och lärde ut konsten till sina nya herrar. Från främre Orienten spred
sig nyheten helt långsamt västeröver, infördes först i Grekland och kom i mera
allmänt bruk i Västerlandet först på 1200-talet.
Denna papperets sena ankomst till Europa var i själva verket på sätt och vis
en lycka, ty den kom att möjliggöra en verklig kontinuitet. Det var ju helt kort
efter papperets införande som tryckkonsten uppträdde i Europa. Visserligen voro
ju ända till slutet av 1300-talet såväl offentliga som enskilda dokument normaliter
handskrivna, men redan på 1400-talet kom så träsnittsavklappning och verklig
boktryckning i bruk. Hittills har väl ingenting förebragts som tyder på att även
tryckkonsten lånats från Kina, där den, som vi strax skola se, var betydligt äldre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
