Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Kinas bokvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men vad som härvidlag är faktiskt får ställas på framtiden att uppdaga. Nog
av, i Europa fick man det snabba mångfaldigandets konst snart efter det
bräckliga materialets, papperets, uppdykande. Det blev därför inget brott i
kontinuiteten: vi ha dokumenten i behåll från alla etapperna. På en period av
handskrifter, som äro oförgängliga på grund av starkt material, pergament, kommer
praktiskt taget omedelbart en period av bokproduktion med svagt material men skyddat
genom mångfaldigandet.
I Kina förelågo ej dessa gynnsamma förhållanden. Vi ha sett att papperet där
uppfanns redan 105 e. Kr., men boktryckarkonsten uppfanns betydligt senare i
Kina, och reguljär tryckning i avsevärdare omfattning började först på 900-talet
e. Kr. De handskrivna exemplar av kinesiska litteraturalster som förfärdigades
på papper under den långa tidsrymden 105—900 e. Kr., ha naturligtvis till följd
av å ena sidan den relativa fåtaligheten, å andra sidan det klena materialet, till
allra största delen spårlöst försvunnit. Räddade genom nya avskrifter från
generation till generation ha endast de viktigaste verken blivit, såsom klassikerna, de
dynastiska historierna, vissa lexika etc, ett otal andra stora, viktiga verk ha
försvunnit. Fragment av dem föreligga i form av citat i senare arbeten, gjorda på
en tid då exemplar av förlagorna ännu voro bevarade, och av sådana citat kunna
vi ofta se att massor av arbeten, som just för forskare skulle varit ovärderliga,
tyvärr för alltid äro förlorade, emedan man uppfann papperet för tidigt och trycket
för sent. Forskaren lider här Tantali kval, och senare tiders kinesiska
vetenskapsmän ha ofta underkastat sig otroliga mödor för att genom urplockning och
sammanställning av citat rekonstruera förlorade men värdefulla verk.
Vi se sålunda att två evenemang gjort två fatala avbrott i den kinesiska litteraturens
kontinuitet: först bokbränningen 213 f. Kr., som praktiskt taget utplånade
det äldsta träbokbeståndet, sedan papperets förtidiga uppfinnande, som nära nog
utplånade manuskriptbeståndet fram till 900-talet. Vi äro alltså i den egendomliga
och tämligen dystra situation, att av de äldsta texterna, från förkristlig tid,
vilka sträcka sig så långt tillbaka i tiden som 2 300 f. Kr., ha vi inga exemplar
kvar från de perioder då de författades. Och av de nyuppteckningar av dem ur
minnet eller från smärre fragment som gjordes under Handynastien fr. o. m. 206
f. Kr., ha vi heller inga exemplar kvar. Än mer, av hela den omfattande såväl
lärda som belles-lettristiska litteratur, som producerades fram till 900-talet, ha vi
i stort sett inga originalhandskrifter eller ens före 900-talet liggande avskrifter kvar.
Vår enda resurs är att i den omfattande litteratur, som räddades från förgängelsen
i och med tryckkonstens uppfinning, alltså från 900-talet och framöver, läsa och
studera det som där bevarats från tidigare epoker; men det är trots allt ingalunda
dåligt, ty så ivrigt var det kinesiska litteraturintresset, att väldiga skatter av
litteratur bevarats, och fast man inte kan gå till originaldokumenten kan man ur
de otaliga editörernas och kommentatorernas, kompilatorernas och saxande encyklopedisternas
verk oftast genom en sorgfällig jämförelse fastställa hur de för dem
alla gemensamma, nu försvunna förlagorna sågo ut.
Jag sade försiktigtvis »i stort sett» när jag påstod att dokument äldre än
900-talet ej finnas i behåll. Klart är att en och annan klenod bevarats, såväl i Kina
som i Japan. Hur mycket som verkligen finns av sådana manuskript i rika östasiaters
privata ägo kan man ännu ej döma om. Men man har möjlighet att få se handskrivna
pappersböcker från första årtusendet e. Kr. på närmare håll t. ex i British
Museum eller i Paris, detta till följd av en slump liknande den nyss nämnda som
räddat provbitar av trädokument. Vid sina forskningar i Centralasien upptäckte
Aurel Stein i ett litet tempel i Tun Huang i prov. Kansu, en av det kinesiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
