Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Hcb. Skönlitteratur: ny svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är besjälad. Men man kan knappast undgå att även gripas av vemod inför den förgängelsekänsla
skalden själv så starkt betonar särskilt i den sista avdelningen, »Skymmande land». Som helhet är
boken emellertid en mycket högt stående exponent för den svenskspråkiga lyriken i Finland och
väl värd att införlivas med våra bibliotek. M. F.
Gullberg, Hjalmar. Sonat. Dikter. Nst. 1929. 112 s. 3:25.
Gullbergs debut här om året gav honom en plats bland de yngre lyrikerna; han förfogade över
både allvarliga och ironiska tongångar. Nu i en ny bok söker han samla åtskilliga dylika till en
»sonat». Som helhet går den emellertid icke upp mot debutboken och har för mycket direkt obetydligt;
någon gång kan en riktigt god idé få ett verkningslöst utförande (»Tre träd i Judalandet»). Den
poetiska begåvning, som finns, kommer naturligtvis ändå fram flerstädes, och det är högst
sannolikt, att förf., när han hunnit lära sig att sovra och utdöma och hunnit samla sig igen, skall
prestera lika goda eller bättre dikter än hans bästa hitintills. F. V.
Gustaf-Janson, Gösta. Lindbom på Sävlunda. Roman. Å. & Å. 1928. (231 s. 5:50.
Bokens huvudperson — en ohågad och skäligen grund ung man som förblir likadan livet
igenom — intresserar väl ej så värst, men karakteristiken av honom är träffande och berättelsen
lättflytande, ibland riktigt rolig samt otvetydigt ådagaläggande, att förf. har framtiden för sig. M. F.
Hasselskog, Nils. Grönköping i helg och söcken. 1928. W. & W. 1028. 160 s. Ill. 3:75.
De berömda krönikorna från Grönköping ha väl vunnit sin popularitet huvudsakligen genom
sina humoristiska skildringar av efterblivet och idylliskt svenskt småstadsliv. På samma gång
ta de dock ofta synnerligen träffsäkert sikte på värdiga föremål för satiren i större och mer aktuella
förhållanden. Ämnena och fyndigheten i variationerna på dessa synas outtömliga. Några av de
stilistiska hjälpmedlen, t. ex. den pittoreska användningen av utländska ord och uttryck, tröttköras
emellanåt, men de välkända typerna, polis Paulus Bergström och f. d. förrädaren Peterzohn
m. fl., hälsas alltjämt med samma välkomnande småleende. B. M.
Hemmer, Jarl. Budskap. Sex noveller. A. B. 1928. 211 s. 4:75.
Dessa berättelser äro förfinat skrivna och vittna väl också om begåvning. Men ingen griper
eller ens tillfredsställer läsaren; det är som om författaren arbetat på ett område, där han ej är
hemma. Rg.
Henrikson, Alf. Tjuvgods. Dikter. Tiden 1928. 116 s. 2:75.
Dikter med en viss mottaglighet både för det lästa — därav väl den ironiska titeln — och det
sedda och upplevade, för »somligt som rör sig i tiden». Debutanten är knappt längre ung, har läst
och sett sig om, och t. ex. »förbleknande minnen från småstadens gräsvuxna gränder» höra till
det upplevade. Det blir ju ibland bra mycken uppräkning och uppradning och icke någon betydande
poesi, men det finns god skildring (t. ex. »Biograf») och älskvärd lyrik (t. ex. »Sjutton år»). F. V.
Hirdman, Maj. Kamp. Nya noveller. A. B. 1928. 235 s. 4:75.
Maj Hirdmans föregående böcker väckte intresse för den talang de otvetydigt röjde, respekt
för den erfarenhet och medkänsla med livets elände och eländiga, som talade därur, och framför
allt känslan av att man fått stifta bekantskap med — om också inte en stor diktare, dock en
lidande, kännande, tänkande människa. Och detta befästes än mer av hennes senaste novellsamling.
Är Bo Bergmans vackra ord om diktandet sanna: »Blott det kan slå (sin klo i hjärtat och sin
rot i jorden) som har ett livets frö att bära på» — då behöver Maj Hirdman inte frukta att hennes
diktning skall komma att räknas till det som föll på hälleberget. B. Å.
Horn, Brita von. Kärlekens narr. Schildt 1929. 194 s. 4:50.
Titelnovellen har hämtat stoffet från Eriks av Pommern och den utsökte ärkebispen Jöns
Gerikessons dagar. På de sista fyrtio sidorna berättas en episod ur drottning Margaretas liv. Det
hela är ganska underhållande, om också skildringen av de uppträdande personerna ej alltid förmår
verka fullt övertygande. Boken förtjänar att läsas och är värd en plats i folkbiblioteken. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
