Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STIG ALMQVIST.
så svåra konsekvenser, om ej hans sjömansbok blivit kvar ombord. En sjöman
utan sjömansbok, övergiven i främmande land, är räddningslöst förlorad. Han
får ingen hyra, ty han tillhör ingen nation. Han existerar överhuvud inte alis,
så länge han inte kan förete ett papper med sitt namn, stämplat av hans lands
myndigheter. Travens man kan inte bevisa, att han är yankee. Den
amerikanske konsuln slår beklagande ut med händerna. Han blir anhållen som lösdrivare
och skall utvisas, men vart? — han har ju inget hemland. Den belgiska polisen
smugglar honom över holländska gränsen för att bli av med honom — det säges
vara praxis så —, i Holland gör polisen samma manöver i motsatt riktning.
Sjömannen börjar ett gatlopp genom Västeuropa. Han tjuvåker till Paris,
uppsöker även där den amerikanske konsuln, med lika negativt resultat som i
Antwerpen. Han fortsätter sina gratisresor söderut. Det tar lång tid, ty ett par
fängelsestraff måste han sitta av under vägen. Så småningom når han det
soliga, lyckliga Spanien, där man bjuder honom logi och mat och där ingen
frågar efter hans papper. Han trivs gott där och strövar härs och tvärs genom
landet. En eftermiddag sitter han på kajkanten i Cadiz, lättjefullt sysselsatt
med metning, då en uråldrig skuta, en ruin av ett längesedan sj odugligt fartyg,
lättar ankar i hans närhet. Ett par ruskiga figurer fråga Över re ingen, om han
önskar hyra. Hyra — det är ju vad han förgäves sökt sedan månader tillbaka.
Men på detta dödsdömda skepp —? Ett ögonblick senare är han ombord på
Yorikke, och därmed vidtager en ny serie upplevelser.
Under sjömannens ofrivilliga färd från land till land, från konsulat till
konsulat, från poliskontor till poliskontor, från fängelse till fängelse och från
gränsvakt till gränsvakt, har Traven det utmärktaste tillfälle att skildra det
västeuropeiska samhället i grodperspektiv. Tekniken påminner icke litet om Haseks
i skildringen av den tappre soldaten Svejks öden. Samhällsorganisationen
framstår som en stor meningslöshet, en byråkratisk överbyggnad över människornas
naturliga och okonstlade samliv. Lagarna äro till för domarnas skull,
)ordriings-föreskrifterna för polisens, passbestämmelserna för konsulernas och så vidare.
Livets former kompliceras alldeles i onödan blott för att ge en massa
ämbetsmän sysselsättning och utkomst. Sjömannen strör på sin väg kring sig
förnuftiga, klara, sunda anmärkningar. Berättelsen är fylld av spänning och
oavbrutet fängslande, en underhållning av hög valör, schwungfull och rik på humor.
Dess i sin överdrift träffsäkra kritik av samhällets byråkratiska utväxter ökar
dess värde väsentligt. Det är en sorts pikareskroman i modern miljö.
Travens sjöman är framför allt såtillvida en aktuell figur, som han har sin
plats i samhället alldeles klar för sig. Han är en proletär. Han är ingen fritt
kringfarande sven, lösryckt ur de stora sammanhang, som forma livet av i dag.
Han tillhör sjömännens världsfämnande proletariat, som existerar likaväl som
gruvarbetarnas och transportarbetarnas. Därav följer direkt, att »Dödsskeppet»
icke har någon plats för en falsk sjömansromantik av den art, som ännu
livligt florerar. Travens bok är fränt naturalistisk. I skildringen av livet på
sjön ligger den på samma linje som Nordahl Griegs »Skeppet går vidare», som
dock synes leende och ljus mot den skräckmålning, som senare delen av
»Dödsskeppet» utgör. Yorikke, som Travens hjälte tog hyra på, visade sig vara, vad
han fruktat, när han först såg båten vid kajen: en likkista, en »spiklåda», ett
dödsskepp, utsänt av rederiet för att gå i kvav, på det försäkringssumman må
utfalla till glädje för herrarna på landbacken. Det finns inga dödsskepp numera,
försäkras det. Jo, svarar Traven, de svärma alltjämt kring Sydeuropas och
Afrikas kuster. Ingen hederlig sjöman förstör sin sjömansbok med namnet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
