Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR TIDSKRIFTERNA
VAD LÄSA VÅRA FLICKOR I TONÅREN OCH VAD
BÖRA DE LÄSA?
I första häftet i sista årgången av »Bücherei und Bildungspflege» återfinnes en
uppsats av rektor Erich Sielaff i Stettin, Was lesen unsere Jungmädchen und was
sollten sie lesen, som ej kan undgå att intressera alla och envar som har med barn,
enkannerligen flickor i tonåren, att göra. Uppsatsen behandlar nämligen, såsom
ju framgår av titeln, frågan om vad flickor i ungefärligen 12—16-årsåldern, de s. k.
backfischarna, i allmänhet läsa. Från början betonar artikelförfattaren att denna
fråga givetvis långt mera är ett pedagogiskt och psykologiskt än ett litterärt eller
etiskt problem. Och för den skull är detta problem särskilt aktuellt just i våra dagar
med dess alltmer vidgade kännedom om de uppväxandes själsliv i övergångsåldern
samt dess fördjupade insikt i den unga flickans väsen och andliga liv. Sielaff
grundar sin inställning till frågan på det biologiska faktum, som den stora olikheten
könen emellan just i brytningsåldern utgör. Från denna utgångspunkt griper han sig
an med ämnet och söker till en början besvara frågan: »Vad läsa våra unga flickor?»
Härvid går han tillväga med äkttysk grundlighet; han bygger sitt svar på en
jämförelse av resultaten av tre såväl till sina utgångspunkter som förfaringssätt
varandra helt olika undersökningar, som i Tyskland under de senare åren verkställts i
frågan. Givetvis kan jag här ej närmare gå in på de olika betingelserna och
metoderna för nämnda undersökningar, vare det nog sagt, att de resulterade i helt
likartade erfarenheter, som lämpligen kunna sammanfattas sålunda: Till övervägande
del består de 12—16-åriga flickornas lektyr av de så kallade »flickböckerna»
(skol-och pensionshistorier, backfischromaner o. d.), därnäst komma romanerna i egentlig
bemärkelse, framförallt kärleksromanerna. Flickornas intresse för
äventyrsberättelser, reseskildringar och historiska ämnen är mycket mindre utpräglat än hos de
jämnåriga pojkarna. Däremot förbli flickorna sagorna längre trogna än vad pojkarna äro.
Så vitt jag på grund av egen erfarenhet kan bedöma saken, skulle en motsvarande
undersökning av svenska förhållanden troligen ge enahanda resultat.
Att läsningen av de så kallade flickböckerna till övervägande del dominerar i
denna ålder är alldeles i sin ordning, säger Sielaff, och bör ej direkt motarbetas.
Den flicka, som under en bestämd period av sitt liv ej känt dragning till detta slags
läsning, har ej genomlöpt en normal utveckling, menar han. Flickböckerna äro, när
de äro som bäst, just den andliga föda, som bekomma flickorna bäst i detta deras
utvecklingsskede. För att ytterligare styrka sin åsikt om att smaken för den typiska
flickboken betingas av ett naturligt normaltillstånd hos flickorna i en viss ålder
hänvisar Sielaff på det faktum, att vår tids unga flickor med begärlighet läsa samma
böcker, som deras mormödrar och mödrar gjorde i motsvarande ålder. All sport
och friare livsföring till trots läsa 1934 års tonåringar Louisa M. Aleotts Unga kvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
