Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. SKÖNLITTERATUR.
113
Högström-Löf berg, Elisabeth. Solkatten. Roman. Nst. 1933. 187 s.
4: 50, inb. 5:75.
Utan att vara märkvärdig försvarar — som man småningom finner — denna berättelse sin
plats till skillnad från allt det nu moderna livsreportage, vars egentliga litterära tillgång är ett
mer eller mindre klatschigt skrivsätt. Här är stilen snarare litet stel och stundom docerande, men
personskildringen är ej oäven, inte minst den käcka lilla hjältinnans egen. Emellertid blir man
glad, då hon i romanens allra sista rader uttryckligen befrias från smeknamnet Solkatten, som
knappast tålt vid att ideligen upprepas genom hela boken. F. V.
Johansson, Johan-Olov. Smeder, brukspatroner och bergsmän. A. B. 1933.
190 s. (33119) 4: 50.
I ett företal säger förf. att Bergslagsfolkets historia ger sig genom deras historier. Hans bok
är en samling dylika historier, utmärkt berättade, kärnfulla och humoristiska. Den har större
värde än många mer litterärt betonade folklivsskildringar och försvarar sin.plats i varje bibliotek.
A. W—n.
Juel, Karin. Prostens dotter. Lb. 1933. 474 s. (33423) 5:75, inb. 7:—.
»Prostens dotter» är en glad och duktig flicka, som emellertid mot sina föräldrars vilja gifter
sig med sin ungdoms lekbroder, trots att denne vid en olyckshändelse blivit blind. Lyckligtvis
går det bra i alla fall. •— De många personerna äro hemtrevligt romantiska och händelseförloppet
lagom utdraget, som det anstår en roman i gamla stilen och från en gången tid. H. W—r.
Kraemer, Vera von. Den dumma Jolanda. H. G. 1933. 223 s. (33424)
4: 75, inb. 6:75.
Den dumma Jolanda är alls inte dum; mot vad »världen» tycker, ställer hon det för sig så bra
som möjligt och erövrar sin personliga lycka. Man läser boken icke utan nöje, även om dess händelser
ej särskilt stanna i minnet. Och det är ren luft i den. F. V.
Krusenstjerna, Agnes von. Fröknarna von Påhlen. 4—5. Spektrum
1933. a 9: 50.
4. Porten vid Johannes.
5. Älskande par.
De två sista delarna av denna stora roman — ett slags blandning av familjehistoria och
sedeskildring — ha en hel del drag gemensamma med de tidigare. Förutom den träffsäkra konsten att
med diskreta medel skildra miljöer och yttre tillstånd så att de stå levande och sanna för vår
syn har Agnes von Krusenstjerna i behåll sitt lyriskt charmfulla språk, som dock (särskilt i fjärde
delen) någon gång glider ned i ett mera banalt tonläge. En del av de viktigaste gestalterna i det
rika persongalleriet äro också gemensamma för alla delarna, och man kan knappast göra gällande,
att skildringen av deras utvecklingsgång i högre grad saknar konsekvens. Men man måste beklaga,
att den starka tonvikt, som förf. redan tidigare lagt på skildringen av det sinnligas allmakt, här
utvecklats till en häxdans av erotiska förvecklingar. Det normala och det onormala förekommer
sida vid sida, än genomlyst av skir poesi, än skildrat med så frän realism, att läsaren förlorar
intresset för den degenererade fänad, som utgör föremålet för författarinnans analyseringskonst.
En sjuk roman med delvis glänsande partier, men i sitt nuvarande skick oläsbar för en större
allmänhet. H. K.
Kruuse, Erik, [övers.]. Vin och kvinnor. Planlösa plock i främmande
fruktträdgårdar. [Dikter.] [Övers.] A. B. 1933. 137 s. Hce(s). 3: 50.
Man bör inte låta sig hindras av den banala titeln och den gräsliga undertiteln — Erik Kruuse
kan verkligen överflytta lyrik såväl från kulturspråk (latin, franska, engelska, tyska) som från
ryska och finska. En och annan blunder jävar icke totalintrycket av en lyhörd och formskicklig
översättare, som lyckats särskilt väl med ett rikligt urval Ronsard och Burns och avgjort bör
uppmuntras av biblioteken. E. M.
Lidman, Sven. Oroligt var mitt hjärta, tills det fick frid i Dig. En själs
biografi i dikter. A. B. 1933. 156 s. 4: 75.
Samlingens titel, särsk, underrubriken, anger rätt väl dess innehåll. Vad Lidman med denna
antologi över sin själs utveckling velat lägga i dagen är, att ända från begynnelsen djupast i hans
§■—340202. Biblioteksbladet 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
