Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
H. SKÖNLITTERATUR.
Hammenhög, Waldemar. Svenske Apollo. Roman. N. o. k. 1935. 472 s.
(35274) 8: 50, inb. 10: 50.
På sätt och vis kan man naturligtvis säga, att förf. här åstadkommit en bra helhetsbild av
ett svenskt försäkringsbolag av mindre önskvärt slag. Han har nämligen sammanfogat alla de
byggnadsstenar, som tillsammans utgöra företaget och dess människor. Men det hela har blivit
så mycket detaljer och så mycket småfuttiga kräk till människor, att man förlorar intresset för
boken — trots den goda skildringen av några präktiga ungdomar och deras blyga kärlek. Man
skulle önskat ett större grepp på ämnet och lite mera fantasi. H. K.
Odeman, Hertha. Det krångliga — det enkla livet. [Noveller.] A. B.
1935. 295 s. (35085) 5:75.
Boken innehåller en samling skissartade småberättelser av tämligen ojämn beskaffenhet.
Vid sidan av rena obetydligheter påträffar man ett litet fint konstverk som »Pan Rosenthal» eller
berättelsen »En dörr», som vittnar om psykologisk skärpa. I allmänhet verkar förf:s
människoskildring övertygande; hon har studerat sina figurer inifrån och ser dem med en glimt av
försonande humor i ögonvrån; hennes sätt att berätta är frejdigt och medryckande. G. Ld.
Olson, Erik Wilhelm. Otur i kärlek. [Noveller.] A. B. 1935. 205 ,s.
(35187) 4:25.
Habilt och trevligt gjorda småskisser, i allmänhet lättare gods men gärna med något av
livets allvar i; någon gång så lyckligt turnerade som i historien om de två målarna, där
ingenjören-amatören sig ovetande var den verklige konstnären. F. V.
[Olson, Hilda.] Bergslag. Dikter. [Av] Kerstin Hed [pseud.]. Nst.
1934. ui s. 3: 50.
Hembygdsdikterna äro bäst, skrivna på en traditionell men personligt tillägnad, klar och
enkel vers. I den senare avdelningen, som rubriceras Sång, är tonen mera retorisk och anspänd
och den äkta känslan undanskymd av ordens högtidlighet. E. L—m.
Rundt, Joel, [utg.]. Svensk sång i Finland. Ett urval ur vår nyaste
svenska diktning jämte en litteraturhistorisk inledning. 2 tillökade uppl. Fah.
1935- 296 s. Hcb(s). 4:—.
Syftet med denna antologi är främst att betjäna det folkliga kulturarbetet i finlandssvenska
folkhögskolor och föreningar. Urvalet har därför kommit att koncentreras på- naturlyrik,
hembygdsdiktning och folkligt ideella sånger av ofta skäligen begränsat intresse. En författarinna
som Edith Södergran finns visserligen representerad, men de här medtagna, mestadels tama
dikterna ge läsaren en mycket bristfällig föreställning om hennes verkliga storhet. Å andra sidan
ger antologin, som sträcker sig från Mikael Lybeck till Erik Therman, ett starkt intryck av den
finlandssvenska diktens livaktighet och rikedom, och man kan ej sällan konstatera den friska
inspiration, som jorden och havet skänkt även mindre betydande och kända diktare. Den
litteraturhistoriska inledningen är ytterligt elementär och slutar, där urvalet börjar. Biografiska
uppgifter om de representerade författarna finnas dock. 5. R—n.
Schantz, Eric von. Vägen leder uppåt. N. o. k. 1935. 251 s. (35386)
5: 50, inb. 7: 25.
Titeln är ironiskt menad. Boken handlar nämligen om en arbetslös ung journalist och hans
hustru och deras hopplösa kamp för brödfödan i en finsk landsortsstad. Förf:s litterära talang
verkar ännu rätt oprövad, och framställningssättet blir kanske en smula naivt ibland med sina
utredande resonemang, men det är en sympatisk, nästan rörande naivitet. Det är en saklig, äkta
ton över skildringen av dessa unga människors livskamp, av hur slitet för brödet också sliter på
känslorna, där finnas flera av dessa små detaljer, som övertyga oss, att just så måste det ha gått
till. S. R—n.
Stenring, Knut. Primus Svensson. Roman. W. & W. 1935- 294 s. 7: 50.
Boken kallar sig roman men gör mycket mer intryck av ett minutiöst verklighetsreferat, fullt
av ointressanta detaljer. F. V.
Swensson, Hugo. Paul Hoffman, läroverksadjunkt. Roman. N. o. k.
1935. 280 s. (35224) 7’-—, inb. 8:75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
