Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Tynell: En festskrift till Örebro jubileet (Recension)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
EN FESTSKRIFT TILL ÖREBROJUBILEET.
G. W. Gumaelius, på följande sätt. Det gällde framför allt att bereda tillfälle
för ungdomen att genom läsning på lediga stunder av nyttiga och lärorika böcker
»på ett angenämt och gagneligt sätt upptaga och föröka de kunskaper, som i
folkskolan blivit grundlagda». I detta sammanhang underströks, att det fordrades
större kunskaper än förr, »för att motsvara medborgerligt förtroende i utförande
av de kommunala angelägenheter, vilka alltmera börja taga alla klassers
verksamhet i anspråk».
Genom dessa ord få vi en påminnelse om det sammanhang, i vilket vi ha att
se bildningsentusiasternas strävanden på 1850- och 60-talen, en period som var
den stora kommunala nyordningens och representationsreformens tid lika väl som
folkhögskolornas och sockenbibliotekens.
Utrymmet tillåter i övrigt endast ett uppräknande av några nakna fakta från
de allra senaste årens snabba utveckling. Under nära 30 år tjänstgjorde J. Norelius
(1907—1935) med nit och intresse som bibliotekarie. År 1911 inflyttade biblioteket
i den ärevördiga byggnad, som en gång inrymt Örebro äldsta skola, 1927
grundades samfundet Örebro Stads och Läns biblioteks vänner. Efter många års mödor
fick lokalfrågan sin definitiva lösning 1929 genom stadsfullmäktiges beslut att
uppföra ett byggnadskomplex bl. a. för biblioteket. Till det gynnsamma resultatet
bidrogo i hög grad frikostiga donationer av direktörerna Ernst Åqvist, Gottfrid Berglund och
Carl Gustafsson. Av dessa är Åqvist biblioteksstyrelsens ordförande och har i
denna egenskap nedlagt ett betydande arbete bl. a. vid utverkandet av anslag vid
biblioteksverksamhetens utbyggande. I detta sammanhang bör erinras om lektor
Sandsjoes intresserade insats som biblioteksnämndens ordförande. Enligt Kungl. Maj :ts
beslut godkändes biblioteket som centralbibliotek från år 1936. Den nuvarande
bibliotekarien tillträdde samma år sin tjänst. Den redogörelse han i festskriften
lämnat ger en intressant bild av 100 års bildningssträvanden och en stimulerande
karakteristik av bibliotekets plats just nu i Örebro stads och läns kulturella liv.
Nästa bidrag är en karaktäristik av »En kvartett bokvänner» i Örebro, skriven
av Levi Rickson (Jeremias i Tröstlösa). De boksamlare, som här presenteras, äro
syssloman Karl Larsson (vars samling omfattar 5,000 band, därav hälften
skönlitteratur), arkitekten Olov Stylin (den största östgötasamling i enskild ägo), konsul
P. R. Dahlman (framför allt topografi och biografi från Värmland och Närke,
rikligt med uppslagsböcker och en bland landets största exlibrisamlingar) samt doktor
Erik Bergner (främst medicinens historia, gynekologi och förlossningskonst,
därjämte äldre medicinsk litteratur, särskilt svensk). Att kärlek till den egna boken
gärna går hand i hand med entusiasm för de offentliga biblioteken framgår redan
av det faktum att Bergner är en ytterst intresserad ledamot i stadsbibliotekets
styrelse och Dahlman är den nitiske sekreteraren i föreningen Örebro Stads och Läns
biblioteks vänner.
Margit Palmaer lämnar ett bidrag betitlat »Mina bibliotek». Det börjar med
församlingsbiblioteket och barnbiblioteket i Stockholm för att fortsätta med Kungl,
biblioteket och föres till sist fram så att det nämner både centralbibliotek,
sjukhusbibliotek och till sist också den egna boksamlingen.
Också Bertil Waldéns uppsats om »Verner von Heidenstam som målare»,
anknyter till biblioteks jubileet, då större delen av Heidenstams ungdomsmålningar och
teckningar ingå i de med biblioteket införlivade Mörnerska samlingarna.
Berit Spong bidrager med en dikt betitlad »Ack, Libertas —», som återger
Lars Wivallius känslor, när han efter fångenskapen på Kajaneborg återvände till
sin fädernegård Wivalla utanför Örebro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
