Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Wieslander, H. Bibliotekens ekonomi i kristid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBLIOTEKENS EKONOMI I KRISTID
Diskussionsinledning vid SAB:s årsmöte
av centralbibliotekarie Henning Wieslander.
Dä jag nu på älskvärd uppmaning av Biblioteksbladets redaktion lämnar mitt anförande
vid SAB;s ärsmöte den 28—29 sept. att tryckas, sä vill jag gärna påpeka, att jag tidigare
hållit ett föredrag om ett liknande ämne, tryckt i Bibi.-bl. 1933 (s. 243 ff.). Jag har därför
härnedan utelämnat en del resonemang med hänvisning till mitt tidigare föredrag. Jag ber
också få päpeka, att dä mitt följande inlägg endast var avsett att inleda en diskussion, det
icke formats som en genomförd undersökning av krisförhållandenas inverkan pä de svenska
folkbibliotekens drift utan snarast blivit ett uppräknande av en del fall, där
rationaliseringsåtgärder utan tvivel skulle kunna medföra vissa besparingar. Min förhoppning var, att en
diskussion skulle ge upplysning om intresset för ett sådant rationaliseringsarbete i det
gemensamma bästas tjänst samt att ytterligare uppslag och synpunkter därvid skulle
framföras.
Bibliotekens ekonomi bör ju alltid präglas av sparsamhet med de allmänna
medel, som de anslagsgivande myndigheterna, stat, kommun och landsting, ställt till
förfogande. Men betydelsen av sparsamhet och ekonomisk omsorg ökas givetvis, när
onormala förhållanden ställa allt större krav på de statliga och de kommunala
finanserna och när biblioteksverksamheten alltså ställes inför den möjligheten att
långt från att kunna påräkna den förbättrade ekonomiska ställning, som dess
ökade omfattning rätteligen motiverar, tvärtom bli nödsakad att kalkylera med
försämrade villkor. Ty även i det fall, att vi siffermässigt fä behålla de anslag vi ha
i dag, vilket vi måste hoppas på, sä för å ena sidan den beständiga prisstegringen
inom alla områden och ä den andra den frän alla håll omvittnade ökade
utlåningsfrekvensen det med sig, att biblioteken med samma — eller mindre — medel skola
utföra en ökad prestation. För att klara den situationen kräves det, vill det synas,
mera ekonomisk framsynthet än boksynthet, vilket senare ju annars brukar anses
som en bibliotekaries viktigaste egenskap.
Bibliotekens situation är nu åtminstone i stort sett densamma som under den
ekonomiska kris som under 1930-talets första år gick över världen och som här i
landet var tydligast märkbar 1933 och 1934. Endast med den skillnaden, att
framtiden nu ter sig betydligt mera oviss och hotande än dä.
Vi ha alltså nu som grund för värt bedömande icke blott det nuvarande
aktuella läget utan också vår erfarenhet från en tidigare krisperiod, låt vara av något
annan art än den som vi nu leva i.
Det var huvudsakligen på två sätt, som biblioteken fingo känning av
1930-talets ekonomiska kris, för det första genom en betydande nedskärning av
anslagen, främst de statliga, för det andra genom en avsevärd ökning av utlånings- och
besöksfrekvensen. Statsbidragen reducerades som bekant kraftigast för budgetåret
1933—34 med 40 %. Totalutlåningen för hela landet, som 1931 var 10,900,000 band,
steg 1933 till 14,900,000 d. v. s. en ökning av ca. 35 Denna erfarenhet av
stigande utlåningssiffror gjorde man ej blott vid svenska bibliotek utan överallt och den
samlade erfarenheten från olika länder fastslog det, för övrigt mycket lättförklar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
