Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord H - Helga...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m68 5IEMAN.–HERI3ERGE.
honom, Job 26: ~. Beträffande veder-
gällning der nere var man i dunkel;
förtryckaren och den förtryckte bo
der tillsamman, Job 3~ 13 f; Saul
och hans söner träffa der samman
med Samuel, 5 5. 23: 59. Från
dietta dödens rike kommer aldrig någon
åter, Job 56: 22; det Idallas messnisldans
eviga hus, Pre. m 2: 5; ocls dlöden msäm-
nes en evig sömn, Je. 51: 39, 57 ; jfr
Es. 26: 14. Detta hindrar dock ej, att
den poetiska framställningen stundom
målar rätt lifliga uppträden blaad de
döda, såsona t. ex. der Esaia skildrar
huru konungarne i umsderjorden stiga
upp från sina troner för att med gäc-
kande hån möta den till dödsriket ned-
störtade konungen af Babel, Es. 54: 9 f.
A andra sidan genombrytes detta
underjordiska mörker gång efter annan
af ljusglimtar som förebåda ems bräc-
Idande dag. Sådana glinstar voro de
gamla vittnesbörden om Enoks och Elias
upptagande till Gud, några enskilda
trognas aningsfulla förhoppningar
ett lif efter döden, t. ex. Ps. 73: 23
f., och Jobs jubilerande ord om förlos-
saren, Job 19: 25 f., samsat ems och an–
nan tydlig profetia omss dödens tillintet-
görelse och de dödas tmppståndelse;
usärk isynnerhet Es. 25: 8; 26: 59 och
Da. 12: 2.
Såsom enligt sist anförda ställe upp-
ståndelsen skulle blifva af tvåfaldig art,
så funnos redan i dödsriket enligt den se-
nare judendomssens framställningar olika
tillstånd och särskilda afdelningar, af–
stängda från hvarasadra genons en oöf-
verstiglig vägg eller klyfta; den ena
för de fromma, den andra för de gud-
lösa. 1 den förra, som man kallade
för Peradiset eller Edens trädgård, bo
de fromme patriarkerne, och der mot–
tagas alla Abrahams äldta barn af ho-
nom sjelf för att i hans sköte hugsva-
las; i den senare afdelningems deremot
pinas de ogudaktige i fördömsselsemss lå-
gor. Ln. 16: 23 f.
Utomss de nu nänsda orden, schd’ol
och liades, finnes i N. T. ett annat ord
som öfversättes med Iselvete, neml. or–
det gecnna, en grekisk form af dlet ch.
gehenna eller gehinnoiss (se Ifinnom),
Isvilket mera särskildt brukas för att
beteckna de fördömdas slutliga samlings-
rum. I)et föreldommer ~ 12 ställen
N. T., msemssl. m m gånger i de tre första.
evangelierna (Mat. 5: 22, 29, 30; 58:
9; 50: 28; 23: 15, 33; Mar ~: 43, 45,
47; Lu. 52: 5) samsat i Jak. 3: 6. På
några ställen kallas diet »eldens geenna»
(Sv. helvetets eld), d. ä. »det brinnande
geenna», och derpå syftas äfven med
uttrycldems dunn» eller den brin-
nande ugnems i Mat. m3: 42, 50, »den
eviga eldlen» eller »pinams», Mat. 25:
41, 46, och »mörldret utanför», Mat.
22: I3~ 25: 30.
IJd’lvetets portar i Mat. m 6: m8, egentl.
»Ilades’ eller dödsrikets portar», det
är dess enagt ocls rådslag. Jfr Port.
Heman. 1. En vis man af Serahs
slägt af Juda, se Zli/ahol. m Kl. 4: 31.
2. En levit af Klelaats barn af Ko-
rahs slägt, son till Joel och sonsoms till
Samuel, var en af Davids tre öfversta
musikenästare, m Kr. 6: 33; 56: 45
f.; kallas i 25: 5 »konungens siare
Guds ord».
Endera af dessa två är sannolikt
dens. s. förf, till 88 psalmen, Heman
den esrahiten (= serahiten?).
Hemligaste rådet, se 7osef z.
Hemor, eb. Hamor, (Ap. 7: mG,
Eozor), en hivveisk furste i Sikens, fa-
der till den Sikens som kränkte Jakobs
dotter Dina. Då han nu ville skaffa
smis son flickan till hustru och förden-
skull inbjöd Jakobs slägt till förbund
ocla befryndning, så gingo Jakobs sö-
ner in dlerpå mot vilkor att allt man–
köms i Sikem lät omskära sig. Det
skedde. Men på tredje dagen, då såren
ännu ej voro läkte, konsuso Jakobs sö-
ner, maedhöggo allt mankön i staden.
äfven Hemor och Sikeen, uds togo allt
hvad sons fans till byte. m M. 34.
Hen, se Ifeldai.
Hena, sons intogs af assyrierna, 2
Kl. m8: 34; 19: m3; Es. 37: 53, anses
vara stadems Ana vid Evfrat, vigtig öf–
vergångsort på vägen från Nineve till
Palmyra.
Henok, se Enok.
Herberge, eb. enalån, m M. 42: 27;
2 NI. 4~ 24; Je. 9: 2, den plats der
man tog nattqvarter, vare sig man ute
på marken slog upp sitt tält nära en
källa, eller sökte sin hvila i en berg-
håla e. d. 1 de äldsta tiderna funnos
ej egentliga herbergen; gästfrilsetema
gjorde dens mindre nödvändiga. Jfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
