- Project Runeberg -  Biblisk ordbok för hemmet och skolan /
240

(1896) [MARC] Author: Erik Nyström - Tema: Reference, Language, Christian Literature, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord K - Kananeer...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GADÅRENERNAS LAND.-GALATIEN. 139

betingade sig redan tidigt jemte Ruben
det öster om Jordan liggande området,
hvilket Mose ock medgaf dem mot vil-
kor att de bistodo sina bröder i landets
eröfring v. om Jordan, 4 M. 32; jfr 5
Mos. 33: 20 f. Gads område låg emel-
lan Manasses i norr och Rubens i söder,
omfattande således södra delen af Gi-
lead; dess östra gräns berörde Kmmoni-
ternas land, Jos. 83: 24 f. Det var
ett bördigt land, men utsatt för fiendt-
liga anfall, m Kr. 5: m8 f.; m M. 49:
19. Gaditerne skildras såsom atappre,
krigiske män, rustade med sköld och
spjut, till uppsyn som lejon och snabbe
som rådjur på bergen», m Kr. 82: 8.
Gads stamn bortfördes slutligen i fången-
skap af Tiglat-Pileser, m Kr. 5: 26.
3. Davids trogne siare eller profet,
som ledsagade honomn på hans flykt för
Saul och ofta sändes till honom med
budskap från Herren, 1 5. 22: 5.; 2 5.
24: II~ 8 Kr. 21: 9. Han efterlem-
nade historiska anteckningar om David,
Kr. 29: 29, samt anvisningar rörande
tempelmusiken, 2 Kr. 29: 25.
4. En hednisk gudomlighet, lyckans
gud, enligt några lyckans stjerna Jupi-
ter, som dyrkades af de afgudiskä ju-
dame i förbindelse med Meni, kanske
ödets gudinna, eller Venus. Es. 65: mm.
Gadarenernas land, Mar. 5: 1;
Lu. 8: 26, eller gergesenernas land,
Mat. 8: 28, det oniråde öster om Gen-
nesarets sjö, der Herren Jesus utdref
onda andar ur de besatta och lät dem
fara in i en svinhjord som kastade sig
utför en brant ned i sjön och drunk-
nade. Mat. 8: 30 f.; Mar. 5: Im f.;
Lu. 8: 32 f. Sannolikt är att området
vid sydöstra ändan af Gennesaret kallades
gadareuskt efter staden Gadara, en af
de atio städer>, hvilken af Josefus kal-
las aPereens hufvudstad», och hvars lem-
ningar man trott sig återfinna under
namnet (im Keis söder omn floden Jar-
muk, omkring en mil från Gennesarets
sydligaste spets. Gergesenernas land
skulle någon del af detta område hetat
efter någon mindre ort inom detsamma.
När det nu i berättelsen heter att svina-
herdarne talade om händelsen i staden,
och att hela staden gick ut till Jesus
och bad honom lemuna den, och att detta
sgadarenernas landa låg midt emot Ga-
lileen, Ln. 8: 26, så är det svårt att
fatta det med >staden» här skulle för-
stås Gadara, som låg långt från sjön och
bortom den mellan branta klyftor fram-
brusande Jarmuk; utan sannolikare är
då den af Thomson framstälda mening,
att staden, den ort der Jesus steg i länd
och der de besatte strax mötte honom,
Mar. 5: 2, är att söka i den nuvarande
lilla orten Kersa midt på östra stran-
den af Gennesaret, hvilket namn skulle
alltså vara intet annat än det gamla
Gergesa. Icke blott vid Um Kets, utan
äfven vid Kersa, finnas grafhålor i ber-
gen, och der fns äfven hvad som ej
fns vid Um Keis, en bergbrant, från
hvilken svinen kunde rusa direkt i sjön;
hvarjemte detta Kersa bokstafligen lig-
ger smidt emot Galileen>.
Gajus. 1. En macedonier, som åt-
följde Paulus på hans resor, och hvars
lif var i fara i Efesus, Ap. m9: 29.
2. En af Paulus döpt korintier, m
Kor. 1: 14, som Paulus kallar:’ »min
och hela församlingens värd», Ro. 16:
23, sannolikt emedan sammankom-
sterna höllos i hans hus.
3. Gajus från Derbe, följde Paulus
från Korint på hans sista resa till Je-
rusalem, Ap. 20:4.
4. >Den älaklige Gajus», till hvil-
ken Johannes’ tredje epistel är stäld.
Möjligt är, att på några af dessa ställen
afses en och samma person.
Galatien, ettlandskapiMindreAsien,
gränsande i n. till Paflagonien och Bity-
nien, i ö. till Pontus och Kappadocien, i s.
till Kappadocien och Frygien, i v. till Fry-
gien och Bitynien. Det hade sitt namn af
gallerna, en keltisk folkstam, dens. som
under Brennus 389 f. K. brände. Rom
och hundra år senare från sina bostäder
vid venstra Rhenstranden trängde ut-
efter Donau ned åt Tracien och Grek-
land och förfärligt härjade dessa länder.
Omkring 280 kommo de öfver till Mindre
Asien, der deras stammar (Trokener och
Tolistobojer jemte den germnaniska stam-
men Tektosager) blandade sig med de
förra mnvanarne och fingo ett gemen-
samt namn Galater eller Gallogreker.
De bibehöllo en viss sjelfatändighet till
nr 26 e. K., då Galatien blef en romersk
provins. Dess förnämnsta städer voro
Ancyra, Tavium och Pessinus. Sitt gamla
keltiska språk lära de hafva bibehållit
ännu på Hieronymi tid, ehuru likväl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 21 17:13:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblobok/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free