Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
sammanblandning af naturer, utan söndring af vår
enhet. Analog fast af högre art är treenigheten. I
sitt absoluta sjelfmedvetande känner Gud sig sjelf
såsom Fader, Son och Ande. Dock förekommer i
treenigheten en hypostatisk åtskilnad. En sådan
åt-skilnad förekommer icke i Kristi Gudamenskliga
personlighet. Den menskliga naturen i honom säger
aldrig till den gudomliga: "du", beder aldrig till den,
och den gudomliga förhåller sig aldrig till den
menskliga såsom till en annan person, såsom t. ex. Fadren
till Sonen. Tvärt om talar alltid Kristus om sig
sjelf, och skriften talar alltid om honom såsom en
enda person, men med ett medvetande, som tydligen
förmår intaga på samma gång det som hör till
Gudomen och det som hör till menskligheten. "Hvar och
en ande, som bekänner, att Jesus Kristus har kommit
i köttet, han är af Gud" (1 Joh. 4: 2). "Ordet blef
kött" (Joh. 1: 14), blef så kött att icke två personer,
den ene gudomlig, den andre mensklig, uppkommo
genom denna inkarnation, utan en enda
Gudamensk-lig person. "Men jag säger eder" (Matt. 5: 22).
"Menniskosonen, som är i himmelen" (Joh. 3: 13).
"Förr än Abraham var född, är jag" (Joh. 8: 58).
"Jag och Fadren äro ett" (Joh. 10: 30). "Ty jag
har kommit ned från himmelen, icke för att göra min
vilja, utan dens vilja, som har sändt mig" (Joh.
6: 38).
d) Denna förbindelse mellan den gudomliga
och den menskliga naturen i en enda personlighet
förklarar, huru Jesus kunde understundom tala som
ur mensklig synpunkt, understundom ur gudomlig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
