Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordencrant, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
PfoRBEKCftANtz, Anders.
dlr k:mt, o efa detta allt gaf nu hans öfvertygelse och hans
anfall en mycket förändrad rigtning.
Vi nämnde, att N. i Deputationen framkommit med ett
eget förslag. Hufvudsaken deruti gick ut på en reduction
af cursen till pari och återinförandet af silfvermynt, till
hvilken ända han föreslog visserligen ganska syftesenliga och
genomgripande, men också hårda och till en del förderfliga
ütgärder. Händels-, närings-, brukspatrons-intercsset råkade
i uppror; såsom dess sccundant uppträdde Adjunctcn,
sedermera Professorn vid Upsala Akademi, Christiernin, som
föreslog realisation efter 72 m:ks curs. Bäggederas förslag
förkastades: och emellan håda dessa lika envise, segc och
tung-rustade kämpar uppstod en skriftvexling och innan kort en
dubbel rättegång, som varade i tio år och gick ut på lif,
ära och gods.
Beggedera förslagen inneburo ytterligheter, som, —
hvilketdera som än blifvit antaget — skulle medfört den
följden, att halfva delen af nationen omätligt skulle riktat
sig på den andra hälftens bekostnad. I fall Nordenerantz
för sig hade den juridiska rättvisan, så grundade sig den
motsatta åsigten på "la force des choscs", på tjuge års häfd
och dess inverkan på alla förhållanden. Om Nordcncrantz,
som ville hafva cursen inom ett år nedfälld till 3G mark,
vunnit seger, då skulle näringarna blifvit fullkomligt
tillintetgjorda, samt alla gäldbundna hos Banken och hos
enskilde bragte till tiggarslafven: det skulle hafva varit lika
orimligt, som om vår realisation blifvit anställd efter <48 sk.
i stället för 128. Christiernins förslag innebar deremot en
sanclion på oredan, och en stor förlust för Kronan,
löntagare och capitalister. Då således under så beskaffade
förhållanden rättvisan mot den ene var en orättvisa mot den
andre, så tycktes billigheten fordrat, att gå en medelväg
mellan de skiljaktiga intercsscna och t. ex. fastställa 54 m:k
såsom norm för liqvidcruas uppgörande. Man hade derjemte
bort rigtigt och varsamt rätta de långvariga missbruken,
småningom indraga den öfverdrifna beläuingen och återföra
den öfversvämmande sedclflodcn inom sina naturliga bräddar.
Men att förmoda dylika åtgärder, skulle vara alt illa känna
charakteren af våra riksdagar. Det hörde ej till den tidens
regeringskonst, och det hör ej heller till vår tids, att inse,
det våldsamma brytningar vanligtvis äro skadligare än det
onda man vill böta, och att en rutten qvist ej bör
borttagas på det sattet, att man tillika afskär stammen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
