Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordencrant, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
]norßekcr. a*t2, Anders.
39
Länge, under den långvariga riksdagen, tycktes de
kampande factionerna vida mer bekymra sig om sina egna
fejder än om rättelserna af myntförvillelserna; i allmänhet
bo-handla hufvudsak som bisak. Men man vaknade ur dvalan,
dä cursen midt for Riksens Ständers ögon uppsteg till 108;
från alla landsändar höjde sig nu klagomålen, och funno i
synnerhet ett lifligt genljud på Riddarhuset, som i det hela
omfattade Nordencrantz’ åsigter. Man visade, huru mycket
Kronan förlorade i de permanenta räntorna, som nu voro
de samma till siffran men ’/s lägre till värdet;
embetsmannens löner, som utgingo i bestämda penningar, voro ej mer
tillräckliga under den ständigt tillväxande dyrheten;
capita-lister, enkor och faderlöse, hvilkas förmögenhet bestod i sä
kallade penningar, blefvo nästan med hvar postdag
fattigare, under det att de, som lånat, blott behöfde gömma
sedlarna, utan att i productif väg på något sätt använda
dem, för att efter några år med stor vinst återbetala sin
skuld; ty hundra daler lånta 1756, då de voro värde 30
Rdr sp., kunde nu återbetalas med 12 Rdr s. m. Ingen
visste, hvad han egentligen ägde; ingen hvad han skulle
begära för sin vara; till och med bonden, Vestgötha-gossen,
kaffehus-uppassaren bestämde olika priser, allt efter som
köparen ville betala i riksdaler, caroliner, sexstyfrar, slantar
eller sedlar.
Man bör veta att Hattarne, sedan de lyckats att vid
ifrågavarande riksdag bibehålla sina positioner, förmådde
gifva Vexelberedningen en förändrad charakter: detta skedde
i Jan. 1762 genom inkallande af ledamöter ur Secreta
Utskottet. Nordencrantz drog sig nn tillbaka, och Gommittéeu
stannade i det beslutet, att belt och hållet tillstänga
Banken för alla lån på hvad slags pant det vara måtte,
undantagande Läne-Banko-Attester. I följd deraf utgafs t*, fl i
Nov. en Förordning, som på Banko-Fullmäktiges tillstyrkan
stadgade, att alla lån på lösören skulle vid förfallotiden ej
mer få omsättas; hvad deremot lån å fasta egendomar
angick, skulle 4, i stället för 2, procent å hufvudrolen
årligen inbetalas. Men innan denna åtgärd hann stadgas och
bekräftas, skyndade alla, som möjligen kunde få låna, till
Banken, så att vid 1761 års slut*) de privata lånen växte
till 29,102,556 dlr s:mt, hvarigenom**) endast på T
månader under sjelfva riksdagen sedelstocken ökades med 56 t:r
guld. Inalles var den 1760 föga öfver 118 mill. dlr sunt,
o) D. v. 8., Bref, sid. 1G5. **) Lagerbring, V. ». 28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
