Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenflycht, Hedvig Charlotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fJ8 Nordenflycht, Hedvig Charlotta.
Hedvig Charlotta Nordenflycht var född den 28 Nov.
1718. Fadren, ehuru han aldrig hlef mer äu Kamererare i
K. Kammar-Collegium, hade blifvit adlad; modren var af
de» gamla och ansedda prestslägtcn Rosin. De hade flera
barn: en son dog utrikes; en annan afled som Cancelli-ltåd
och R. N. O.; eu syster blef gift med en Lagman Uggla.
Minnet har endast fästat sig vid Hedvig Charlotta. Redan i
spädaste åldern framträdde hennes individualitet’ på det mest
bestämda sätt, och röjde sig bland annat i en afgjord håg
för studier och manligt allvarsam läsning, med ett
motsvarande obehag för qvinno-slöjder. Modren, som kände den
fördom inan så ofta hyser mot lärda fruntimmer, tillät dock
sin dotter endast med stora inskränkningar följa den
naturliga driften; likväl fick bon lära tyska och musik; först
efter fyllda tretton år och sedan föräldrarna utflyttat på
landet, vann hon mera frihet, och nu frambröt äfven
hennes skaldeådra. Hennes käraste läsning bestod den tiden i
theologiskt-mystiska böcker, omskiftande med philosophiska;
dessas stridiga innehåll väckte hos den femtonåriga läsarinnan
oro, grubbel och tvifvel. Lyckligtvis gjorde hon bekantskap
med en man, Mechanikern Johan Tideman, som, med fast
religiös tro, förenade en vetenskapligt-philosophisk bildning,
och hvars lärdomar vunno förtroende genom deu renaste
vandel. Med honom hade hon tillfälle att dagligen umgås,
emedan ban uppehöll sig på hennes faders egendom, för att
leda dennes bruksanläggningar. Genom samtal med nämde
värdige man, som hon skildrar såsom en Sokrates, skingrades
småningom den unga tviflerskans skeptiska griller, och
hennes tankar blefvo tillika ledda på naturvetenskaperna.
Umgänget med denne "Mentor" blef alltså icke blott
välgörande, utan äfven en rik källa till njutning, och han sjelf ett
föremål för hennes djupa beundran och tacksamhet.
1 Juni 1754 afled fadren; men få ögonblick innan han
gick ur verlden, förklarade han för dottern sin önskan, att
bon borde utvälja den värdige Tideman till sin man.
Kanske hade fadren märkt hennes tycke för sin Mentor, hållit
detta för kärlek och sjelf derigenom trott sig gå sin dotters
önskan i förväg. Olyckligtvis liknade dock Tideman
Sokrates äfven till kroppen: han var väl endast tjugefem år,
men ban syntes vara minst fyratio; hans utseende, ehuru
ädelt, var dock torrt ocb i sin klädsel visade ban den
största likgiltighet för all prydlighet. Värst var, att ett
olyckligt fall vanställt hans rygg med en liten knöl. 31 en,
torde man säga, hvad betyda dessa kroppsliga ofullkomligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
