Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenflycht, Hedvig Charlotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fJ8 Nordenflycht, Hedvig Charlotta.
för en flicka med denna idealiska själsrigtning, för en flicka
som redan i sitt trettonde år fördjupade sig i mctaphysik
och mystik; för den, som i honom funnit den ende,
hvilken hittills förstått henne, vunnit hennes högsta aktning,
och hvilken sjelf älskade henne med en varm ehuru
blygsam laga? Men qvinnan dömmer ofta annorlunda: ej sällan
egnar hon sitt hjerta åt den hon minst kan värdera, och
just de snillrikaste hland Evas döttrar fästa sig kanske
oftare än audra vid den angenäma ytan. I fall detta är sannt,
så gjorde den scxtonåriga Hedvig intet undantag från denna
regel; sinnligheten och den qvinliga känslan voro mäktigare
än philosophien och tacksamheten. "Så kär — yttrar hon
sjelf — Tideman såsom philosoph var för mig att höra, så
odräglig var han såsom fästman, att se." Hon började
undvika hans sällskap; å sin sida uppförde sig T. meü den
största grannlagenhet. Detta rörde henne småningom;
hennes fars sista önskan framställde sig tillika mer och mer
såsom en tvingande nödvändighet; slitningen emellan dessa
särskilda själsqval kastade henne på sjuksängen. ’ När hon
derifrån uppsteg, räckte hon honom sin hand. De
trolof-vades, men som fästmön ännu var så ung, kunde man icke
genast tänka på giftermål. Undertiden var hennes själ en
tummelplats för den svåraste kamp: å ena sidan kunde hon
aldrig fullt öfvervinna ögats obehag för den ålderbrutna,
vissnade gestalten; å andra sidan förvärfvade sig T. genom
sitt fina beteende emot den utkorade och genom de nya
dygder, som under mångfaldiga pröfningar hos honom
utvecklades, nya anspråk på hennes aktning. När
bröllopps-tiden närmade sig, sträcktes brudgummen på sjuksängen,
hvarest han i ett belt år var ett rof för lidandet. ,
Slutligen, i Maj 1757, bröt döden detta treåriga band och
slutade denna
långa tid
Af ügats och förståndets strid.
Hon var alltså fri: men icke derföre lyckligare.
Kanhända kände hon nu först den bortgångnes värde i hela
dess vidd; utan tvifvel förebrådde hon sig, att hon ej
kunnat älska den förlorade såsom han förtjente och hon sjelf
så gerna velat. Visst är, att bon sörjde honom djupt och
länge, så att hon först efter läng tids förlopp kunde
återtaga sina vanliga sysselsättningar. Lutan svarade väl på
hennes suckar, tårarna flöto väl redan mildare, men ändock
fann den nittonåriga enkan, i fall vi så få ka]la henne, en
oändlig tomhet omkring sig. ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
