Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Nordforss, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Nobdforss, Carl Gustaf.
läudska nyheterna i dåvarande Post- oeb Inrikes-Tidningen.
För öfrigt var litteraturen, af hvilken ban företrädesvis
värderade den Engelska och Fransyska, hans enda
sysselsättning ocb hans tröst under olyckliga husliga förhållanden.
N. var två gånger gift. Han ingick sin första
förbindelse, en ungdomskärlek, år 179a med Hedvig lioersner,
och hade med henne en son Carl, född d. 10 Maj 1796,
men förlorade sin maka redan 1797. Det sednare
äktenskapet år 1804 med Catharina fähebnina Wenström, död
1840, blef ej lyckligt, hvarföre ock de båda makarne år
1818 frivilligt öfverenskommo, alt ej med hvarandra bo
tillsammans. Ett år derefter mottog N. det hårdaste slaget,
då hans ende son Carl, en ung man med utmärkta
kunskaper och förträfflig charakter, som vid 1818 års
Magisterpromotion i Upsala erhållit det andra hedersrummet, som
iifvpn blifvit Juris candidat och nu var anställd såsom vice.
Auditeur vid Lifgardet till häst, afled den 27 Oct. 1819 i
sitt 24 ålders år.
Han slöt sig nu med allt innerligare tillgifvenhet till
sina enda öfverlefvande slägtingar, en älskad syster ocb
hennes båda barn. I deras umgänge och några fä trogne
vänners från äldre tider, bland hvilka företrädesvis må qämnas,
Leopold och Wallmark, trifdes han häst. I den blinde
skaldens berömda aftoncirklar saknades sällan N. Hvilket
värde Leopold satte på honom, synes af ganska mänga
vänskapsfulla bref. Dü känslor N. åter hyste för Leopold voro
ej blott vänskapens och beundrans, men äfven
tacksamhetens, ty Leopold hade mera än en gång, såsom trofast vän
under bekymmersamma skiften räckt honom en, hjelpsam
hand. Så var det i synnerhet genom Leopolds nitiska
förord, som N. erhöll den pension af Svenska Akademien,
hvilken ban till sin död åtnjöt. Också stämde äfven ban
sin luta till klagan vid Leopolds graf. De åsigter i
vitterhet, hvilka deune siste sångaren från Gustafs tider främjat,
bekände äfven N. med all sin eldiga själs öfvertygelse. Den
gamla skolan ägde knappt någon ifrigare anhängare, den
nya knappt någon, vi hade nära sagt, bittrare vedersakare.
Många af de kraftuttryck, hvilka ban använde dä talet var
om dessa "författare, som af grundsats nedsätta och för-,
neka sundt förnuft, smak, plan, klarhet och ändamål, men
värdera en galen, drucken fantasi utan reda och styrsel,
som hafva ingen annan hjelp emot plattheten än mörkret,
iqqrjan och oredan", — härledde sig dock förnämligast från
hans häftiga, uppbrusande lynne. Med tiden blef äfveu ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
