Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Nordforss, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordfokss, Carl Gustaf.
109
något mildare i sina omdömen. Men alllid stod för honom
högst hvad som påminde om Gustafs tidehvarf. Ilan hade
varit personlig vän eller åtminstone bekant med så många
af dess utmärkte inäii, och förvarade deras minnen i trofast
hjerta. En af dessa var äfven Bellman. Då den odödlige
skaldens minnesfest firades d. 26 Juli 1832, hade N.,
oaktadt sin sjuklighet, begifvit sig ut till Djurgården, ocb
ämnade sedan derifrån vandra till en begrafning på
Ladugårdslandet. Men på detta sednare ställe väntade man honom
förgäfves. 1 den folkträngsel, som uppstod vid Kongl.
Personernas ankomst, råkade han falla omkull och stöta
hufvudet. Blod började starkt flyta ur näsa och mun. Man
bar honom in på värdshuset Blå Porten, läkarevård
anskaffades och han hemfördes i en vagn. Men en åder hade vid
fallet söndersprungit i bröstet, bloden kunde ej hämmas och
han dog d- 27 Juli kl. ’/2 8 om morgonen. På sin
födelsedag d. 2 nästföljande Augusti jordfästades ban i St. Claræ
kyrkogård.
Till sin personliga charakter var N. en af de redligaste
och mest vältänkande menniskor. Men den häftighet i
lynne, som var bonom medfödd, undanskymde ofta hans goda
egenskaper. Derföre blef ban ock af mången misskänd. De
åter, som lärt att förstå honom, upptäckte, under denna
bri|sande yta, del ädlaste hjerta. Han röjde ofta en
finkänslighet, lika rörande som ovanlig ocli visserligen hos
bonom oväntad. Ingen kunde på ett mera grannlaga sätt gifva
en välgerning än han, ingen med större uppoffring och
försakelse af egen fördel tjena sina vänner. Dem, hvilka han
engång skänkt sin tillgifvenhet svek ban aldrig, icke ens om
ban kunnat ega skäl att förebrå dem ett motsatt sinnelag.
Sä synes hans förhållande hafva varit till Lidner. Bland
personer, som lian värderade, kunde han vara högst
Riskvärd. Då försvann det besynnerliga och kinkiga, som man
eljest anmärkte bos bonom, ocb lemnade rum för öppen
glädtighet, förekommande vänlighet och qvickt, men
harmlöst skämt. Dä fick man ock höra skarpsinniga omdömen
öfver litterata och esthetiska ämnen. Hans stora beläsenhet
i historien oeh den sköna litteraturen, hans goda minne och
hans förmåga att äfven mundtligen kunna skönt och klart
uttrycka sina tankar, gjorde då bans samtal högst
interes-santa. Emellertid syntes det, som skulle i många af de för
menniskan vigtigaste ämnen ban ej hafva kommit till full
klarhet med sig sjelf. Vi våge framställa den förmodan,
alt om hans cmbelsmanna-befattning varit en annan, S,n dei\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
