Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - c. Grefliga ätten till Södermöre - 15. Oxenstierna, Johan Axelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
519
OiiniTiiitnA, Johan Axelsson.
13. OXENSTIERNA, JOHAN AXELSSON.
Den föregåendes äldsta Son, född i Stockholm
midsommardagen 1611. Efter hemma och i Upsala idkade studier,
följde han 1629 sin Moder och sina bröder ut till Preussen
för att besöka sin fader, hvilken såsom General-Gouverueur
då hade sitt säte i Elbingen. Riks-Cancelleren, som ville
bilda honom till en fullkomlig statsman, undervisade honom
sjelf i uppsättande af diplomatiska noter, betänkanden, samt
försåg honom med en grundlig instruction, då ban 1651
skulle anträda sina resor. Bland annat borde ban inhämta
"fundamenta i Gomuiercien, Bokhålleriet, Räkenskaper och
Vexelsaker; skolandes icke låta irra sig om någon
oförståndig honom förebrådde att sådant icke anstode en Adelsman."
Desslikes skulle ban uppsöka handelskloka, äfvensom lärda
män, dock sky sådane, de der bade dåliga hemseder; såsom
Daniel Heinsius.
Sedan Johan besett Nederläiulerne, Frankrike och
England, der han jemte Gustaf Horn i Oxford erhöll
magisterdiplom, sändes han i fält till sin svåger, Fältmarsk. Horn,
hvarest ban nästan straxt, 1652, befordrades till Öfverste.
Fadren, som ämnade honom till Diplomat kallade dock
honom snart ifrån armeen till sig i Frankfurt och uppdrog
honom kort derefter åtskilliga beskickningar, först 1654 till
England, sedan till Nederländerna, vidare till Polen hvarest
ban 1653 afslöt stilleståndet i Stumsdorff, men ovilja utbröt
mellan honom och Marsken, så att ban öfvergaf de andra
deputerade och reste till sin fader*). Efter återkomsten till
Sverige s. å. blef ban förordnad till Kammarråd, ocb fråga
var äfven (1656) att redan då inkalla den tjugufemåriga
ynglingen i Rådet. Fadren var dock deremot. "Jag ser",
skrifver ban till sin bror, "jag ser visserligen icke många,
som äro dertill dugligare än han; dock bör det ej ske, så
länge jag lefver, åtminstone ej utan dess kraftigare skäl. Vi
Oxenstiernor äro redan förut belastade med nog afund
derföre, alt så många af oss sitta i regeringen och rådet.
Dessutom skulle i följe af exemplet andra Riks-Råder sedermera
vilja indraga äfven sina söner, fast dessa ock saknade all
annan förtjenst. När vi då yttrade något deremot, skulle
de stoppa oss detta exempel i munnen och sålunda hindra
oss från att tala för det allmänna bästa." Saken förföll då,
men 1659 blef denne likväl på Jakob De la Gardies förslag
*) Fryxell, Hist. Del. VIII. »id. 62.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
