Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - c. Grefliga ätten till Södermöre - 15. Oxenstierna, Johan Axelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxbnstirhua, Johan Axelsson. 315
och oaktadt Riks-Cancellerens varning, kallad till Riks-Råd
och Cancellie-Råd, 4640 till Häradshöfding öfver Ivanogorod
ra. in., samt s. å. till Legat vid allmänna fredsverket i
Tyskland, med Adler Salvius vid sin sida.
Vid valet af sin son hade Riks-Cancelleren troligen i
sigte att få leda fredsunderhandlingarna efter sin vilja och
efter sin föreställning om rikets sanna bästa. Mellertid blef
det icke litet klandradt, och sonen sjelf, tvekande om sina
krafter, undanbad sig detta svära och tröttsamma förtroende,
hvarpå den gamle statsmannen gaf sonen till svar: "Vet du
icke, min son, med huru ringa vishet verlden styres?" (An
nescis, mi fi li, ej nan tilia prudentia regitur orbis?) Långt
ifrån att finna någon hugnad af sonens kallelse till en plats,
hvartill han var mindre tjenlig genom sin ungdom, sitt
retliga och häftiga sinne, blef detta val tvertom en källa till
mycket obehag för den gamle Riks-Cancellercn. Adler
Salvius, lika äregirig som penningelysten, lika egenkär som
bakslug, gjorde gällande öfverlägsenhetcn af sin erfarenhet och
sitt diplomatiska hufvud, hvilket så mycket mer förtröt den
stolte Johan, som denne medtäflare i börd stod så djupt
under honom. Ännu skarpare blef missförståndet mellan de
båda Ministrarne, då Drottningen nedlät sig till en hemlig
brefvexling med Salvius, som anbefalldes att påskynda
freden, under det alt Grefve Johan fick motsatta uppdrag af
sin fader, som dertill icke insåg någon nödvändighet, förrän
Sverige erhölle antagliga villkor, åtminstone Ilinter
Pommern, utom hvad redan var erbjudet och sedermera erhölls.
Dessa tvistigheter varade under hela fredsnegociationen, ech
gåfvo anledning till ständiga klagomål hos fadren öfver
Salvius, å Johan 0:s sida, och till ständiga förmaningar, å
fadrens sida, att denne skulle lägga band på sitt häftiga
lynne, hämma sin stolthet, och om än Salvii beteende gåfve
anledning till rättvist missnöje, ändock ej vilja "sveda allt
hvad ludet är." Mera härom kan läsas hos Fryxell Del. IX.
sid. 29 o. f. eller i brefvexlingen mellan fader och son. Vi
åtnöja oss med alt blott anföra ett af Riks-Cancellerens bref
i Jan. 1647, så lydande: "Käre Sun! Jag måste ogilla, att
du icke ens i skrifvelserna till Drottningen förmår styra din
penna. Du nöjer dig icke med att låta omständigheterna tala
för sig sjelfva, utan släpper ock ditt onda lynne fram med
en hop förtrelliga ord, såsom krasslare, skråla, skrika,
kinka, o. s. v. hvilka mindre skada diu fiende, än utmärka,
att du sjelf icke hafver magt öfver ditt eget sinne. — Dn
klagar i flere dina bref, att jag håller med Salvius, sä att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
