Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Tott, Claes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 ’ ’ Tott, Claes.
13. TOTT, CLAES,
Grefve till Carleby (skulle skrifvas Carleborg enligt
Gref-brcfvet), Friherre till Sjundeby, Herre till Ekolsund och
Lehals lan, var son af Riksrådet och Fältmarskalken Ake
Tott och Sigrid Bjelke, slutande den friherrlig-grefliga ätt
ban börjat, då hans broder Axel Tott, Landshöfding och
Assessor i Bergs-Collegium slöt Axelsönernes adliga ätt i
Sverige.
Han uppgifves född d. IS Nov. 1016, hvilket ofta
afskrefs af Stiernman, Rosenhane, Gezelius m. fl. fastän all
historia framställde huru han 1651 kom som en hänförande
skön yngling till Christinas hof, och fastän det upprepades
ur grefvebrefvet, att han på engång blef Grefve och
Friherre för faderns förtjenster, hvarvid flera upplyste, att ban
då ännu ej trädt i tjenst, utan studerade ännu. Således
skulle en Grefve den tiden först vid 37 års ålder söka
hofvet och få tjenst! Ar 1616 var hans far, som ju friade så
länge förgäfves, 18 år. Fryxell har löst svårigheten genom
att i Jäders kyrkbok uppsöka anteckningen om denne herres
födelse. Han ville minnas att det var 1631, Claes Tott
inträdde på lifvets skådebana. 1651 säges T. först ha inträdt
vid hofvet, der han snart blef den främste. Han utträngde
ur Drottningens ynnest, fast blott adelsman, rikets tredje
Grefve och ej blott utträngde, utan såg denna falla i
brinnande onåd. Den sköne ynglingen hade alla de fel, som
pläga följa lyckans skötebarn. Spelare till passion,
vanligen olycklig, kunde han på en afton bortkasta 2400
du-cater — kanske nyss pressade ur allmogen på de förlänade
kronohemmanen. Afundsmännen tvingades till tystnad genom
visshet, att en utmaning följde på det sårande ordet; men
som hofvet den tiden bade förråd af öfvermodiga unga män,
tego ej alla, och utmaningar hörde till ordningen för dagen.
Drottningen, som säges gerna hört hoftjenare begabba Gr.
M. G. De la Gardie, derföre att han ansåg rangen hindra sig
fråu att falla för Steinbergs värja eller fly för mord å denne
person, trädde ofta emellan och afböjde Totts envigen.
Dock gingo flera för sig, dervid man än kämpade som
Riddare egnade, än som hamnbusarne pläga duellera, rullande
öfver hvarandra, tills begge heroerne tröttnat. Att T. stod
på fast botten, således med djupt fotfäste i Christinas hjerta,
visade sig då ban, utan alt fall deraf föranleddes, kunde ge
Bourdalot en örfil. Pimcntelli sjelf fruktade bouom och
förcspeglade nyttan af att den unge hjelten sändes till Ne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
