Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tybeck, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
T v b i; c k , Johan.
bonom ett hemman Ön, deraf ban Väl bade sin bergning,
äfven sedan han blifvit för villomeningar i religion afsatt.
Ön låg pä Fogdön i Målaren, ej långt från Hesselbyholm.
Från Ön tillskref han mig sist d. 8 Juni 1830 rörande ett
par brudlakan, som kringsändes inom Mörnerska slägten,
hvilka jag hade fört från Krigsministern Frih. Cederströms
enka Grefv. Charlotte Mörner, för att lemnas till hennes
dotler Friherrinnan Lilljencrantz, född Gyllenkrok, boende
på He8selbyholm.
Märkligare har T. blifvit genom sin inre historia, än
genom sina lefnadsöden.
Han hade i sin första prestliga verksamhet varit en
varm vän af vår Evangeliska bekännelse om Jesu Christi
död till försoning för våra syuder, men genom bekantskap
ined Brödraförsamlingens vänner inkommit på afvägen att
behandla denna läropunkt, äfven erkänd som hjertpunkten,
såsom hade den uteslutande utgjort Christendomen. Alltmer
framskridande till ytterlighet i denna sensualistiska
religiositet och ett barnkammarartadt samlif äfven in i den
mognaste ålder och bland snart sagdt obekanta personer, kunde
ban ej slutligen undgå att känna huru olika både trosspråket
och troslifvet gestaltat sig i jemnförelse med det Apostoliska
tidehvarfvets. Hade nu Bengels stridskrift mot
Herrnhutismen fallit i hans hand, såsom den vid samma tid och
under samma förhållanden föll i Schartaus, så torde T. tagit,
liksom Sch. ett steg tillbaka till Mårten Luther, men i
stället föll Eman. Svedenborgs skrifter uti den af Zinzendorlfs
smak i vältalighet och poesi uttröttade prestmannens band,
och han kom till allt öppnare fiendtlighet mot den kyrka,
till hvilkeu hans prested band honom. Först märktes
ändringen uti hans bemödande att i vår homiletiska stil införa
Svedenborgska egenheten i språk. Sannolikt är T. förf. till
den Fred. på I Sönd. e. Tref. som trycktes 1810 hos C.
Delcen och den Pred. på 2 Sönd. e. Påsk i Helgarö kyrka,
tr. 1824. üer kallas synden hjertats bortvändningar frän
Herren, och en Christen Herrans älskare. Genom en Pred.
öfver li Cor. 3: 1J>: Gud var i Christo . . . sjelf på en
Bönedag, deri den Svedenborgska Christologien och
försoningsläran ohöljda framställdes, väckte T. sitt DomCapitel
att tillämpa Kyrkolagens fordringar på prester, att predika
hvad Församlingen erkännt, som Guds ord rätta förstånd,
under det de ega rätt att lägga sina "privattaukar" i
vetenskaplighetens degel inför dem som kunna pröfva det ännu
opröfvade eller åtminstone ännu icke af Församlingen er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
