Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Thorild, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"208
Thorild, Thomas.
Lagstiftning i bitterheten, gick och gjorde sitt Nödvändiga
i Financerna, gycklade öfver Th:s åsigter. Ett par veckor
derefter uppträdde samme motståndare med en annan
stridskrift, kallad: Nya Lagstiftningen i Snillets verld m. m., en
välkommen succurs för den sjuklige och mer och mer
afty-nande Kellgren, och hegripligtvis blef den unga
bundsför-vandteus bok med stort bifall mottagen och lofordad i
Stockholms-Posten. Genast slungade Tb. fram ett dräpande svar
å hvardera: åt det förra gaf han titeln: Upplysning om
Handelns sanna Frihet m. ni., samt At det sednare: Svar pà
Luntan emot Lag och Rätt i Vitterheten eller A. B. C. i
Vett och Heder. Emedan striden à ömse sidor fördes med
lika mycken qvickhet som bitterhet, delade sig skrattarne àt
begge sidor, och i tidningarne, der kriget fortsattes mellan
de ömsesidiga anhängarne, tog man lifligt parti för och emot.
Konungens plötsliga och tragiska död gjorde väl icke
slut på, men dock ett uppehåll i denna fejd. Under
sommarn utgaf Tb. en juridiskt-politisk skrift Mildheten, och
kort derefter ett slags fortsättning af Kritik öfver Kritiker,
under rubriken: Om Efterhärmning. Ett fragment af den
höga Kritiken till upplysning för alla läsare, som ej vilja
bedragas, hvilken skrift blef ett föremål för ett långt
genom-häcklande af Leopold, som nu hade sin egen tidning,
Extraposten.
Blickar man tillbaka på denna långa strid, torde
följande omdöme kunDa fällas. Thorild hemtade sin uppfattning
af Poesien från Naturen — men delta är ett mystiskt,
gåtolikt, på hundra olika sätt förstådt ord. Naturen är
o-ändlig, Konsten deremot måste sammantränga sina skapelser
inom ett viist, relatift trångt omfång; Naturen är sjelf en
symbolik, Konsten är det ock, men Konsten måste äfven
hemta sina sinnebilder från den eviga Idéen, ej omedelbart
från Naturen, annars vore den blott skuggan af en skugga.
Att hvarken Idéen eller Naturen omedelbart kunna framträda
i Konsten, utan denna måste tala genom sinnebilder, detta
kunde ej undfalla en tänkare, sådan som Thorild, men hans
misstag — i fall vi ej missförstå honom — synes hafva
bestått deruti, att anse det poem såsom det fullkomligaste,
hvaruti blifvit inrymdt det högsta mått af Sanning, Ljus och
Kraft. Detta var hvad han i sin sednare tid kallade
Maximum; men från denna Poesiens spets gick en aldrig
slutande trappa, med en oändlighet af trappsteg, ned till Minimum,
som dock vore ett positift; ja sjelfva ßjuggs poesi med dess
oförnuft, Donsens c ch omening i tankar och språk hade dock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
