Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tollstadius, Erik.
’269
scaliter angifven i Gonsistorium, med anledning af en
smädeskrift af okänd författare, utsänd och studerad å caflehusen
i staden. Härigenom blef han nödsakad att i samma forum
inlemna en uppsats om innehållet af detta sitt lärotal. Den
finnes förvarad i tryck och förtjente anföras, om rummet
medgaf. Samma år och efter 14 dagar hade han predikat
om Bigt och Syndaförlåtelse å första Söndagen efter
Påsk, med ingång af Joh. 20: 22, 23: "Tager den hel. Ande;
hvilkom J förlåten synderna, dem äro de förlåtna, och
hvil-kom J behållen dem, dem äro de be/uillna." Här hade han
öfvertygande i dagen lagt, att Guds hel. Ande igenom
A-postlarne förlåtit botfärdiga själar deras synder, men att
ingen, utan igenom den bel. Ande egde sådan makt. Han
lät derföre en redogörelse äfven for denna predikan åtfölja,
såsom bihang till den förra. Vid hans tänkesätt och lära
om Nattvarden yttrade Ordföranden i Consist. d. IG Oct. s. à.
"att intet förgripligt vore till finnandes; men, viddetta
sednare bihang, att T. så tydligt uttalat sin tanke, att i detta
fall ingen vidare förklaring vore af nöden." Vid detta
o-bestämda och tvetydiga utlåtande uppväcktes T:ii ande till
heligt och allvarligt vittnesbörd emot opåoyttfödde lärares
embetsförvaltning (ministerium irregenitorum), som han
ansåg omöjlig och i högsta måtto vådlig och förledande.
"Sådana prester hade hvarken Ortbodoxi eller Orthothomi,
kunde icke förstå och förklara Guds ord och rätt dela det.
Det vore derföre ett missbruk af Guds namn och en
hädelse, när dessa i bigten frågade den blifvande
nattvardsgästen: "Tror du att min förlåtelse är Guds förlåtelse?"
Häröfver anhöll ban om Consistorii utlåtande till protokollet,
sådant det inför Guds dom på Christi dag ville se det för
sina ögon. Så föranleddes med tiden en lång skriftvexling
och mundtlig conference, hvari Consistorium skickligt nog,
ehnru sophistiskt, försvarade, distinguendo et tergiversando,
ministerium irregenitorum, men T. förnekade dess möjlighet
och nytta. Hans hufvudsakligaste argument var Jesu ord:
"Kan ock en blind leda en blind? falla de icke båda i
gropen?" Hvem skulle icke erkänna, att för detta enkla ord
all motsägelse bör falla, ja, att motsägelse är synd?!
Likväl kom äfven denna strid inför Kongl. Hofrätten och
derifrån åter till Consistorium, hvarest T. slutligen segrade och
lyckades vinna sina förmän, åtminstone flertalet, så mycket
att han slutligen från denna sida hädanefter förskonades från
alla anfall. Sista samvetsfrågan var den: "Om ban trodde
de fördömdas återställning?" hvartill T. svarade: "Bevare
Bioon. LEX. XVIII. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
