Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Heurlin, Christopher Isaak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heurlin, Christofer Isaak. 159
mare, än den Ciceronianska pbraseologien, som dä i Lund
kallades elassisk philologi. Ty den mathematiska
vetenskapen var ett fädernearf. i810 kallades kan till Malhcmatum
Doeens. Hans disputation för förra Docenturen "De Caussis
Troporum" utkom 1809 i Lund och för den sednare
Docenturen "De Equilibriis Fluidorum" utgafs 1811 pä nämnde
ställe. Den liden respecterade några ännu den Akademiska
lagen: Quotannis semel disputahit . . nisi aliiid diliqeiitiæ
specimen edere malit. Bland dessa var H., som 1812 utgaf
cn dissertation: "De radicihus exlrakentis e Binomiis" (Lund
1812) och samma år "en beskrifning om Åsheda socken"
(Lund 1812). Han blef derefter Adjunct i Ekonomien 1815.
Som året förut utnämningen af en 27-årig Professor i den
vetenskap, hvari II. befordrats till Adjunct, ej gaf honom
snar utsigt om befordran på den beträdda banan, vände ban,
som beklagligtvis så månget ämne till vetenskapsman, strax
sin håg från Akademien. Sedan ban 1815 presiderat för
prest- och pastoral-examen, blef ban 1815 Gymnasii Adjunct
och Bibliothekarie i Wexiö. ConsistoriiNotarie 1816 och
Philos. Lector s. å.
II:s återkomst till Wexiö som Gymnasiilärare inverkade
mycket på såväl lärare som lärjungar. Utgången ur
fostbrödralag med en Tegnér, en Agardh o. d. förde ban med
sig en ny tid. Äfven de som ej gillade allt det nya i
denna lid, tillgifne en äldre tids både principer och seder,
erkände dock det snillrika i ideerna, det fyndiga i deras
försvar, liksom det alldeles ovanligt klara och flytande språket,
vare sig svenskt eller romerskt, som H. talade. Vid
Jubelfesten 1817 var H. en bland Oralorerne. Hans
föreläsningar å Gymnasium voro ovanliga. Ej som vetenskap kunde
philosophien här komma i fråga alt behandlas; men den
philosophiens liber memorialis, som ansågs tillhöra
Gymnasii-undervisningen, torde ingen inpreglat så som ban. H.
hänförde således ej blott sina jemnåriga, bland hvilka han blef
ett caput cetcris majus; äfven ungdomen var mäktig att fatta
det ovanliga hos Philosophiae Lectorn, och mången gnista
torde väckts ur sin sten genom stålet i denne lärares snille.
Han tillät sokratismen i undervisning något lyfta upp
hufvudet och vexlade med en och annan yngling meningar under
föreläsningar om både philosophiens och lifvets högsta
problemer, der den oförmodade lärarens fråga stundom
framkallade svar, som inneburo ett betviflande å lärjungens sida.
Och detta var H. mäktig alt tillåta och bibehöll ändå genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
