Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De la Gardie, Magnus Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18 - De la Gardik May hus Gabriel.
och De la Gardie anförtro mediationen. Hvilket äfven
skedde. — Då Frankrike önskade draga i sin tjenst en
betydligare corps af de Svenskt-Tyska tropparne, och man
hoppades lättast vinna det, genom att trätfa
öfverenskommelse med ’någon högre Officer, som dertill ville förbinda
sig, var Grefve Magnus en af dem, hvilka dervid kommo
i fråga- Han lofvade bringa under Fransyska fanorna,
4000 man fotfolk och 6000 hästar. Han räknade på sin
svåger Leyonhufvud (?) (Leynhoff) och alla de tappra i
hären, hvilka ännu ej längtade efter hvila. Ett hinder
làg i vägen for Grefvens önskan; svårigheten att utverka
fadrens, Riks-Marskens samtycke. Denne var gammal och
blind, och fruktade att i de förödande Fransyska krigen,
der sjelfva Prinsarna af blodet ej sparade sig, förlora sin
äldste son, stödet för familjen i det land, der den hade
så många afundsmän. Svenska Drottningen önskade af
deras Franska Majestäter en förklaring, att denna
öfverenskommelse skulle vara dem till ett stort nöje, då »Jet ej
såg ut som Gr. M. sökt denna förbindelse. Det andra Dr.
fordrade, Var ett löfte, att den lofvade solden i rattan tid
utbetaltes, så att ej anföraren råkade i förlägenhet. Hvad
som talade för valet af Gref Magnus, var att
Drottningens Dåd skänkte honom stort anseende och tillfälle att
draga många af befälet i sin tjenst. Pfaltz-Gr. gynnade
hans företagande, och de som i Sverige önskade
befordran, skulle ej vägra att tjena under honom. Hans
värdighet som Riks-Råd och utsigten till att efter fadren
blifva Sveriges Riks-Marsk förhöjde hans anseende. Han
var i den ålder, då man inlägger ära, och hade vid Prags
belägring visat sig vara en man med hjerta. Hans lynne
■var böjligt och närmade sig det Fransyska, han syntes
nitisk för deras Fr. Maj:ts tjenst, men saknade den
krigserfarenhet, som man hos en af de äldre Fältherrarne kunde
hoppas att vinna. Härtill kom, att mindre noggranhet i
fullgörandet af dee med honom träffade
överenskommelsen skulle beröfva Frankrike den förra tillgifvenheten hos
SvensJia Drottningen, hos Pfaltz-Grefven och alla
vännerna af De la Gardieska huset. Stillandet af de
inreoro-tigheterna befriade Fransoserne från den förlägenhet
hvaruti de befunno sig mellan valet att stöta Sv. Dr. genom
att afböja den med Gr. M. föreslagna förbindelsen, eller
att sedan såra henne, om villkorenej noggrant uppfylldes.
— Efter Westphaliska freden talade roaD om att skicka
till Wien Grefve Magnus, för att å Sveriges vägnar
emottaga investituren afBrehraen, Verdea och Pommern; tn«n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
