Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De la Gardie, Magnus Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De la Gardie Magnus Gabriel. 94
hade dem;’’ . . . tror ock aldrig J skulle vilja låta någon
regera Er, som vore Er jemnlike, eller ock den J hafven
kallat Bror tillförene." Hon tillade bland mycket annat:
"Man skulle akta sig att icke blifva dragen till krig af
Fältherren (C. G. Wrangel), såsom de tankarne har om
successionen , eller åtminstone att stå i den positur att la
Bremen och Pommern uppå sin del. Totten , Grefve Pehr,
Grefve Nils och Riks-Cancelleren kunna ock väl vara de
som hafva- samma tankar om successionen." Bönderna,
som hon 1660 gifvit penningar, klagade nu, "att sedan
hon quitterat regementet, hade ingen lycka, eller
välsignelse varit uti landet." Förbigångne Officerare beklagade
hon för den dem vederfarna orättvisa, och präster
smickrade hon med hopp om Biskopsvärdighet. Allt detta läg
ger nog tydligt i dagen regeringens och rådets gemen
samma interesse att för Christina stänga riket, utan att
man behöfver söka förklaringen i Riks-Cancellerens
hämndkänsla öfver förra förolämpningar. Vi bestrida ej, att
han gerna omfattade den önskan, som var allmän, att
aflägsna Ex-Drottningen, och möjligen till följe af sina från
Frankrike erhållna bref bäst var i tillfälle att för
ständernas utskott framlägga de riksvigtiga orsaker, hvarpå
ett afslag af Christinas anhållan om exercitium religionis
sig grundade. I bref till Mazarin 1660 hade Drottningen
framställt sina anspråk på förmynderskapet och på
Svenska kronan, i fall’Carl XI dog; af ett bref från Rom,
dat. d. 5 April 1660, som Cardinal Mazarin meddelade,
såg man Påfvens plan att draga fördel af Carl Gustafs
död, dymedelst att Christina reste till Sverige och der
förhöll sig efter den instruction man henne gaf från
Vati-canen. Man talade om hemligen i riket insmugna
Jesuiter, m. in. I bref till Riks-Rådet Seved Bååt skrifver Dr.:
"qu’elle avait appris à souffrir et à dissimuler, et quelle
avoit de grands interéts à menager." Regeringen] ansåg
sig berättigad till det beslut, att om Dr. Christina
företog något stridande mot de sex artiklar, Reg. uppsatt för
henne till åtlydnad, vore Reg. sinnad att gripa till
alf-varsamma medel; dessa troddes bestå deruti, att man
bemäktigade sig Drottningens person. De la Gardie,
Riks-Cancelleren, yttrade äfven, att Christina darrade af
fruktan andra gången hon var i Sverige.
I Bondes Anecdoter berättas, att DLD. genom G. O.
Stenbocks upptagande i regeringen fick sitt parti ocb sitt in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
